Hjärtats Slutna Rum - Thorsten Flinck перевод на немецкий

Hjärtats Slutna Rum

Det är så typiskt på sitt sätt
Att jag kom hem för sent igen
Jag gjorde aldrig någonting rätt
Jag gav väl upp för längesen
Jag tar min första cigarett
I det som en gång var mitt hem

Jag ser skuggan av en pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

Men jag har märkt att år för år
Så ser jag mer av dig i mig
I allt jag gör finns dina spår
Fastän jag fåfängt värjer mig
Det är så typiskt dig att gå
När jag nu vill fråga dig

Där står en liten pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat vara
Så det känns konstigt att jag saknar dig idag
Det tog väl 20 år att inse
Att jag felat också jag

Men det är svårt att helt förlåta
Att du låtit mig stå stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

I en låda på ditt bord
Där står ett brev du aldrig sänt
Där några valhänt skrivna ord
Ställde dörrarna på glänt
Och där av ljuset tydliggjort
Där står en man jag aldrig känt

Han som velat och sen tvekat
Och sen stått darrande och stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat vara
Nu såg jag pappan som du en gång ville vara
Det tog väl 20 år att inse
Att jag felat också jag

Och jag ångrar
Och jag sörjer
Att jag aldrig upptäckt förr
Att från ditt hjärtas slutna rum
Fanns en dörr
Till mitt hjärtas slutna rum
Fanns en dörr
Till ditt hjärtas slutna rum

Des Herzens verschlossener Raum

Es ist so typisch auf seine Art
Dass ich wieder zu spät nach Hause kam
Ich machte nie etwas richtig
Ich gab wohl schon vor langer Zeit auf
Ich nehme meine erste Zigarette
In dem, was einst mein Zuhause war

Ich sehe den Schatten eines Jungen
Er steht zitternd und stumm
An deines Herzens verschlossenem Raum

Aber ich habe gemerkt, dass Jahr für Jahr
Ich mehr von dir in mir sehe
In allem, was ich tue, sind deine Spuren
Obwohl ich mich vergeblich wehre
Es ist so typisch für dich zu gehen
Jetzt, wo ich dich fragen will

Dort steht ein kleiner Junge
Er steht zitternd und stumm
An deines Herzens verschlossenem Raum

Du warst so lange dieses Bild
Von allem, was ich nicht sein wollte
So fühlt es sich seltsam an, dass ich dich heute vermisse
Es dauerte wohl 20 Jahre zu erkennen
Dass auch ich gefehlt habe

Aber es ist schwer, ganz zu verzeihen
Dass du mich stumm hast stehen lassen
An deines Herzens verschlossenem Raum

In einer Schublade auf deinem Tisch
Liegt ein Brief, den du nie abgeschickt hast
Wo einige unbeholfen geschriebene Worte
Die Türen einen Spaltbreit offen ließen
Und dort, vom Licht verdeutlicht
Steht ein Mann, den ich nie gekannt habe

Er, der gewollt und dann gezögert hat
Und dann zitternd und stumm dagestanden hat
An deines Herzens verschlossenem Raum

Du warst so lange dieses Bild
Von allem, was ich nicht sein wollte
Jetzt sah ich den Vater, der du einst sein wolltest
Es dauerte wohl 20 Jahre zu erkennen
Dass auch ich gefehlt habe

Und ich bereue
Und ich trauere
Dass ich nie früher entdeckt habe
Dass von deines Herzens verschlossenem Raum
Eine Tür existierte
Zu meines Herzens verschlossenem Raum
Eine Tür existierte
Zu deines Herzens verschlossenem Raum