Текст и перевод песни Thorsten Flinck - Hjärtats Slutna Rum

Hjärtats Slutna Rum

Det är så typiskt på sitt sätt
Att jag kom hem för sent igen
Jag gjorde aldrig någonting rätt
Jag gav väl upp för längesen
Jag tar min första cigarett
I det som en gång var mitt hem

Jag ser skuggan av en pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

Men jag har märkt att år för år
Så ser jag mer av dig i mig
I allt jag gör finns dina spår
Fastän jag fåfängt värjer mig
Det är så typiskt dig att gå
När jag nu vill fråga dig

Där står en liten pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat vara
Så det känns konstigt att jag saknar dig idag
Det tog väl 20 år att inse
Att jag felat också jag

Men det är svårt att helt förlåta
Att du låtit mig stå stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

I en låda på ditt bord
Där står ett brev du aldrig sänt
Där några valhänt skrivna ord
Ställde dörrarna på glänt
Och där av ljuset tydliggjort
Där står en man jag aldrig känt

Han som velat och sen tvekat
Och sen stått darrande och stum
Vid ditt hjärtas slutna rum

Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat vara
Nu såg jag pappan som du en gång ville vara
Det tog väl 20 år att inse
Att jag felat också jag

Och jag ångrar
Och jag sörjer
Att jag aldrig upptäckt förr
Att från ditt hjärtas slutna rum
Fanns en dörr
Till mitt hjärtas slutna rum
Fanns en dörr
Till ditt hjärtas slutna rum

The Closed Room of the Heart

It's so typical of me
To come home late again
I never did anything right
I suppose I gave up long ago
I take my first cigarette
In what was once my home

I see the shadow of a boy
He stands trembling and numb
By the closed room of your heart

But I've noticed that year after year
I see more of you in me
In everything I do there are traces of you
Though I try vainly to resist it
It's so typical of you to leave
When I want to ask you

There stands a little boy
He stands trembling and numb
By the closed room of your heart

You were this image for so long
Of everything I didn't want to be
So it feels strange that I miss you today
It took me 20 years to realize
That I was wrong too

But it's hard to forgive completely
For letting me stand numb
By the closed room of your heart

In a box on your table
There's a letter you never sent
Where a few awkwardly written words
Opened the doors a crack
And there, in the light
Stands a man I never knew

He who wanted and then hesitated
And then stood trembling and numb
By the closed room of your heart

You were this image for so long
Of everything I didn't want to be
Now I see the father you once wanted to be
It took me 20 years to realize
That I was wrong too

And I regret
And I grieve
That I never discovered before
That from the closed room of your heart
There was a door
To the closed room of my heart
There was a door
To the closed room of your heart