Den druckne matrosens sång - Thåström перевод на немецкий

Den druckne matrosens sång

Lyft glaset från bordet och sjung, Tore Johnson!
Varför sitter du stendöv och tyst?
Jag har verkligen tänkt slå ihjäl däj, Tore Johnson,
För det du min hustru har kysst!
Tore Johnson, berätta, berätta,
Hur det var när du kom till min hustrus hus!
Satt hon ensam och längtade, liten?
Var hon krånglig först - var det bara en gång?
Var hon het, var hon retsam mot däj?
Och en sak vill jag veta, Johnson:
Fick du kyssar där för helvete, säj!

Varför tog du, Tore Johnson, min hustru från mäj?
Jag som slitit för min sängplats från Kap till Hull -
Minns du natten vid Holy fyrskepp?
Hög sjö - hunger - och månen var full -
La - la - la - och du var då min tappraste vän -
Och tänker jag efter, Tore, så kanske du är det än.

Men varför ser du ner, Tore Johnson?
Dina ögon törs jag se, ändå!
Men din blick är ju sjuk som tyfus,
Och pannan som malaria grå!
Nu finns det fyra ögon i denna lustiga värld,
Som jag aldrigi törs se in i mer -
Två stirrar mot krogens slaskiga golv,
Och två drömmer vid egen härd.

Fyra sjuka ögon, och min enda vän har jag mist,
Och allt har gudarna skickat mäj sen jag var älskad sist!
Du hav som tar våra krafter och saltar vårt fattiga blod,
Om du vill ta mina vänner, då vore världen god!
Men min hustru tar dem i stället, och jag är en ensam man,
Som får älska whisky och hamnhotell och skökor så gott jag kan.

Das Lied des betrunkenen Matrosen

Heb das Glas vom Tisch und sing, Tore Johnson!
Warum sitzt du steinern still?
Ich hab echt gedacht, ich schlag dich tot, Tore Johnson,
Weil du meine Frau geküsst!
Tore Johnson, erzähl, erzähl,
Wie es war, als du zu meiner Frau kamst!
Saß sie einsam und voll Sehnsucht, Kleine?
War sie störrisch erst – war’s nur ein Mal?
War sie heiß, hat sie dich gereizt?
Und eins will ich wissen, Johnson:
Hast du verdammt nochmal Küsse bekommen, sag!

Warum nahmst du, Tore Johnson, meine Frau von mir?
Ich, der für mein Lager von Kap bis Hull geschufftet hat–
Erinnerst du dich an die Nacht beim Feuerschiff Holy?
Hohe See – Hunger – und der Mond war voll–
La – la – la – und du warst mein tapferster Freund–
Und wenn ich so nachdenk, Tore, vielleicht bist du’s noch.

Aber warum schaust du nieder, Tore Johnson?
Deine Augen trau ich mir zu sehn, trotzdem!
Doch dein Blick ist krank wie Typhus,
Und die Stirn wie Malaria grau!
Jetzt gibt’s vier Augen in dieser komischen Welt,
In die ich nie mehr reinzublicken wag–
Zwei starren auf den schmutzigen Kneipenboden,
Und zwei träumen am eigenen Herd.

Vier kranke Augen, und meinen einzigen Freund hab ich verloren,
Und alles haben die Götter mir gesandt, seit ich zuletzt geliebt wurde!
Du Meer, das uns die Kraft nimmt und unser armes Blut salzt,
Willst du meine Freunde nehmen, wär die Welt in Ordnung!
Doch meine Frau nimmt sie stattdessen, und ich bin ein einsamer Mann,
Der Whisky, Hafenhötel und Huren lieben muss, so gut er kann.