Текст и перевод песни Tommy Nilsson - I den stora sorgens famn

I den stora sorgens famn

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss.
Så vi når varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn.

In the Vast Embrace of Sorrow

In the vast embrace of sorrow,
There are little moments of laughter,
Like stars peering out
From the depths of an eternal night.
And in the first rays of the sun,
Swallows soar towards the sky,
To bind fragile threads,
To intertwine threads,
Into a bond
Between us.
So that we may reach one another.

In the harsh clamor of time,
There are cries that no one hears.
All is lost in a whisper,
As the wind gently fades away.
All the tears have dried
Into crystals on my cheek.
I have cried out all that I could,
All that I could for you.
Can you hear me?
Can we reach one another?

In the footprints of a long winter,
Frozen flowers are trampled down.
And where loneliness walks,
The cold always bites deeper.
Yet I have never hesitated,
Between darkness or light.
For when the moon's crescent has faded,
Everything has pointed towards you.
And from my side,
Can we reach one another?

In the vast embrace of sorrow.