Текст и перевод песни Ulf Lundell - Danielas Hus

Danielas Hus

Ingen kommer och ingen går
Katterna sover och klockorna står
Posten är där någon gång vid två
Så har det varit nu i flera år
Gräset växer villt och högt, på hennes gård
Det finns dom som säger att hon behöver vård

Men jag hör henne spela ikväll
Jag hör henne locka mig dit
Jag vet att hon väntar så jag gör mig klar att gå
Ner till Danielas hus

Hon har en jordglob med en spricka i
Där inne har hon tänt ett ljus
Hon bär ett halsband av videung
Och golvet är täckt av stenar samt grus
På pianot står ett fotografi av en man hon älskade
Han dog i Paris

Jag hör henne spela ikväll
Jag hör henne locka mig dit
Jag vet att hon väntar så jag gör mig klar att gå
Ner till Danielas hus

Hon kör sin röda MG, genom vildhavre och vallmo
Och det dammar som om fälten brann
Och så stannar hon på rälsen, där tågen slutat gå
Och om någon frågar svarar hon:
Min man
Kommer snart tillbaks, den här vägen

Och allt du vill är att ta henne någonstans
Där hon äntligen kan komma till sans
Men när du går därifrån, stannar du till på bron vid ån
Och du förstår hur fattigt allt skulle bli om hon försvann

Och jag hör henne spela ikväll
Jag hör henne locka mig dit
Jag vet att hon väntar så jag gör mig klar att gå
Ner till Danielas hus

La Maison de Daniela

Personne ne vient et personne ne part
Les chats dorment et les horloges sont arrêtées
Le facteur est là vers deux heures
C'est comme ça depuis des années
L'herbe pousse sauvage et haute, dans son jardin
Certains disent qu'elle a besoin de soins

Mais je l'entends jouer ce soir
Je l'entends m'attirer là-bas
Je sais qu'elle attend, alors je me prépare à partir
Vers la maison de Daniela

Elle a un globe terrestre avec une fissure
Elle y a allumé une bougie
Elle porte un collier de saule
Et le sol est couvert de pierres et de gravier
Sur le piano, il y a une photographie d'un homme qu'elle aimait
Il est mort à Paris

Je l'entends jouer ce soir
Je l'entends m'attirer là-bas
Je sais qu'elle attend, alors je me prépare à partir
Vers la maison de Daniela

Elle conduit sa MG rouge, à travers l'avoine sauvage et les coquelicots
Et il y a de la poussière comme si les champs brûlaient
Et elle s'arrête sur les rails, là où les trains ont cessé de circuler
Et si quelqu'un lui demande, elle répond :
Mon mari
Reviendra bientôt, par ce chemin

Et tout ce que tu veux, c'est l'emmener quelque part
Où elle puisse enfin retrouver ses esprits
Mais quand tu pars, tu t'arrêtes sur le pont au-dessus de la rivière
Et tu comprends à quel point tout serait pauvre si elle disparaissait

Et je l'entends jouer ce soir
Je l'entends m'attirer là-bas
Je sais qu'elle attend, alors je me prépare à partir
Vers la maison de Daniela