Текст и перевод песни Ulf Lundell - Det är inte ensamhet

Det är inte ensamhet

Dom träffade varann på ett antikvariat.
Hon köpte Spoon River och dom gick.
Han sa: Jag vill ha ett barn med dej nu i år.
Hon sa: Du ljuger och du vet det.
Det här är bara ännu ett trick.
Det är ingen skillnad,
Du bara tror det nu när det är vår.
Dom gick längs Folkungagatan.
Han sa: Här ägde jag världen för
När jag satt på Kinakrogarna och drack.
Jag trodde ingen kände igen mej.
Jag var kejsaren i Mittens rike
Och jag slog på min trumma
Tills skinnet sprack
Och jag sa till mej själv i hemlighet:
Det är inte ensamhet, det är frihet.
Hon sa: Det säjs att vi livet igenom
Letar efter vår tvilling.
Att det är vad vår längtan har som mål.
När vi lämnar moderlivet
Är allt en enda väntan.
Irrande hälfter under himlarnas kupol.
Jag såg en film om en kvinna,
Hennes kärlekshunger, passioner.
En flicka som skriker efter sin far och mor.
Varenda morgon står hon framför spegeln,
Men där syns ingenting.
Hon vet inte vem hon är,
Inte var hon bor,
Och hon säjer till sej själv i hemlighet:
Det är inte ensamhet, det är frihet.
Dom satt i parken och såg molnen
Komma glidande in över stan från nordväst.
Han sa: Kapitulera, vad annat kan du göra
Hon gav honom boken och sa:
I den här är det dom döda som talar
Och vad dom vittnar om är kanske inte
Vad man skulle vilja höra.
Han sa: Behåll den, jag har läst den.
Det är upp till var och en.
Du kan inte få mej att säja
Att inget är lönt.
Jag slutar aldrig tro på kvinna och man,
Lika lite som jag förnekar solen
Eller att gräset här runt om oss är grönt.
Men vi två har en dyrbar hemlighet.
Vi tror att ensamheten är detsamma som frihet.

It's Not Loneliness

We met at a bookstore.
You bought Spoon River and we left.
I said: I want to have a child with you this year.
You said: You're lying and you know it.
This is just another trick.
It's no different,
You just think so now that it's spring.
We walked along Folkungagatan.
I said: Here I owned the world
When I sat in the Chinese restaurants and drank.
I thought nobody recognized me.
I was the emperor of the Middle Kingdom
And I beat my drum
Until the skin burst
And I said to myself in secret:
It's not loneliness, it's freedom.
You said: It is said that throughout our lives
We are searching for our twin.
That this is what our longing aims for.
When we leave the womb
Everything is a single wait.
Wandering halves under the dome of heaven.
I saw a film about a woman,
Her hunger for love, her passions.
A girl who screams for her father and mother.
Every morning she stands before the mirror,
But nothing is seen there.
She doesn't know who she is,
Not where she lives,
And she says to herself in secret:
It's not loneliness, it's freedom.
We sat in the park and watched the clouds
Glide in over the city from the northwest.
I said: Capitulate, what else can you do
She gave me the book and said:
In this the dead speak
And what they testify to is perhaps not
What one would like to hear.
I said: Keep it, I've read it.
Everyone is different.
You can't make me say
That nothing is worth it.
I will never stop believing in woman and man,
Just as little as I deny the sun
Or that the grass around us is green.
But we two have a precious secret.
We believe that loneliness is the same as freedom.