Текст и перевод песни Ulf Lundell - Dåren

Dåren

Här dansar en dåre över fälten
Gula av maskrosor i månaden maj
Han är full han är lycklig
Han skriker upp mot skyarna
I den tumlande, omvälvande vackra månaden maj
Molnen är brev
Fyllda av vatten
Som Corso skrev en gång
På sitt bästa muntraste humör
Det är här mitt i världen den stora
Världen
Som människan lever och så småningom dör
Här går en man längs vägen den långa vägen
Dömd att leva från skrik
Till sista suck
Solen är en stjärna som vrålar sitt vita
Vore det inte för atmosfären skulle
Blåa himlen vara svart som
Svart som en puck
Människan är en särart
Full av sjukliga drifter
Förgöra och förstöra det är vad
Hon är
En rätt bra mästare på
Sen bygger hon upp allt, förstör det igen
Och alltid vill hon ha det hon aldrig kan få
Och här sitter jag med mitt Kains märke
Och glor ut över havet
Där vågorna går
åt det håll som vindarna driver dom
Jag känner så väl den ene, jag var
Den andre, den andre som jag känner igår
Nån håller i trådarna, vi tror att vi vet
Vad vi säger när vi pratar
När vi gör det vi gör
Vi gör så gott vi kan här i den
Stora världen
Där människan lever och så småningom dör
Där gastar en unge, där krummar en gumma
Där jagar ett hjärta
Allena på känn
Där sjunger en oxel
Där prasslar en buske, där blommar syre'n en
Och sprider sin väldoft
Bland kvinnor och män
Ingen kommer tillbaka som sagorna säger
Ingen Messias ska stå mitt ibland oss
Vad vi än säger och menar och gör
Vi får klara av det här själva
I den stora världen
Där människan lever ett tag och sen
Så småningom dör

The Fool

Here a fool dances across the fields
Yellow with dandelions in the month of May
He's drunk, he's happy
He screams up at the sky
In the tumbling, overwhelming, beautiful month of May
The clouds are letters
Filled with water
As Corso once wrote
In his best and jolliest mood
It is here in the middle of the great world
The world
As man lives and eventually dies
Here a man walks along the long road
Doomed to live from scream
To last gasp
The sun is a star that roars its white
Were it not for the atmosphere would
Blue sky be black as
Black as a puck
Man is a strange species
Full of morbid impulses
To destroy and destroy is what
She is
A pretty good master at
Then she builds everything up, destroys it again
And she always wants what she can never have
And here I sit with my mark of Cain
And stare out over the sea
Where the waves go
in the direction the winds drive them
I know one so well, I was
The other, the other I knew yesterday
Someone is holding the strings, we think we know
What we are saying when we talk
When we do what we do
We do the best we can here in this
Big world
Where man lives and eventually dies
There a kid yells, there a granny bends
Where a heart hunts
Alone by feel
Where a rowan sings
There a bush rustles, there the lilac blooms
And spreads its fragrance
Among women and men
No one comes back as the fairy tales say
No messiah shall stand among us
Whatever we say, mean, and do
We must get through this ourselves
In the great world
Where man lives for a while and then
Eventually dies