Текст и перевод песни Ulf Lundell - Jag Saknar Dej

Jag Saknar Dej

Nu biter frosten igen
Parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron är
Gaslågeblå nu ikväll
Jag ser ut över stan
Du är där nånstans
Ensam eller kanske i en
Annan mans famn
Ett hår som kastar till i vimlet
Utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu
Men du är inte där
En doft går genom rummen
En röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dig här
Men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig
Så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är
Men jag saknar dig
Nu lyfter man båtarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker de här tornen och taken ner i ett
Råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
Från småstäder, skogar, från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer, vi blir vår ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dig här
Men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig
Så saknar jag dig
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är
Men jag saknar dig
Den här kärleken hänger kvar
Som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter kvar där han sitter, som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig
Så saknar jag dig
Vid ett middagsbord bland folk, i en tunnelbanevagn
Då saknar jag dig
Som vintern saknar våren, som den kloke saknar dåren
Som en salva över såren, som herden saknar fåren
Saknar jag dig
När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg
Som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
Älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet, att det är över och förblir det
Jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i
Då saknar jag dig

I Miss You

Now the frost bites again
The parks burn like fire
And the sky over the Västerbron is
Gas-flame blue tonight
I look out over the city
You're somewhere there
Alone or maybe in another
Man's arms
A hair that tosses in the crowd
Outside a store
I've seen it a few times now
But you're not there
A scent runs through the rooms
A voice in a movie theater
A letter that never arrives
A radio, a song
I no longer long to have you here
But I miss you
As if my soul has left me to be with you
That's how much I miss you
I wish I had never met you there
People like us probably don't know what love is
But I miss you
Now they are lifting the boats out of the canal
Soon the fjord will freeze over here
Soon these towers and roofs will sink into a
Raw cold mist
People out there are breaking up and moving in
From small towns, forests, from the howling wind of boredom
We get by as best we can between dream and reality
We become what we choose, we become our loneliness
I no longer long to have you here
But I miss you
As if my soul has left me to be with you
That's how much I miss you
I wish I had never met you there
People like us probably don't know what love is
But I miss you
This love lingers
Like a homeless man lingers in a bar
The chairs are on the table, everyone has left
He sits there where he sits, as if he hasn't understood anything
As if my soul has left me to be with you
That's how much I miss you
At a dinner table with people, in a subway car
That's when I miss you
Like winter misses spring, like the wise man misses the fool
Like a salve on wounds, like the shepherd misses the sheep
I miss you
When I smell the apples on Södermalmstorg
When I am weighed down by a burden, pressed down by a sorrow
That whispers in my ear that I neither can nor will
Love again, that my love is not enough
That I am dead to life, that it is over and will remain so
I can't find anything that I find any joy in
That's when I miss you