Текст и перевод песни Ulf Lundell - Maranita

Maranita

Jag kom till stranden i november
Där låg en flaska med en pappersrulle i
Det var ett brev från Maranita
Det kom med vågorna med västanvindens dis
Hon skrev: Jag har det bra här
Jag bygger mitt hem
Jag är fattig och ensam
Men har fått humorn tillbaka
Det är vad jag lever av och dom här
Bilderna som jag gör
När händrna inte skakar
Jag flög så högt, så högt, jag flög så långt
Jag flög ända hit med mina änglar
Dom har lämnat mig här nu
Och nu är det som om allt plötsligt hänger
På en skör tråd
En tunn skör tråd
På Colombos Avenue strax bakom Dakota
Ligger en affär där du kan köpa din framtid
Jag bar den genom parken
Där folk åkte skridskor på den frusna dammen
Sen la jag den brevid
Sängen på hotellet
Och åt middag på rummet
Två mörka hålor och spåren i benet
Den lätta skålen som rymde ett liv en gång
Bara gåtan kvar nu i det gula skenet
Uppe i Trump Tower har dom fest ikväll
Men nere på gatan sover luffarna
I kartonger i en grop
Om du börjar dra i den med lätta fingrar
En dag så ser du att din livslögn hålls ihop
Av en skör tråd
En tunn, skör tråd
Ah lilla Anna, Anita från havet
Hur länge skall vi stanna du och jag
I våra städer?
Mitt liv är gott nu
På andra sidan drömmarna
Men mitt hjärta har blivit hårt
Som läder
För mycket terror, för mycket våld
För mycket kaos på gatorna idag
Allt far åt olika håll
Benen bränner i köttet
Och vi längtar efter djungelns lag
En männska är inget
Ett litet stick, ett litet hugg
Och den där muskeln domnar
Och sen rör hon sej inte ett dugg
Hon bara ligger där som om hon somnat
Hur många gånger ska vi knuffas baklänges
Nerför trappan
Vända mitt på bron
När ska vi äntligen förstå
Att inget är så starkt
Som ljudet från den ton
Som kommer från en skör tråd
En tunn, tunn skör tråd som brister

Maranita

I came to the beach in November
There was a bottle with a paper roll in it
It was a letter from Maranita
It came with the waves with the west wind's haze
She wrote: I'm fine here
I am building my home
I am poor and alone
But have got my humor back
That's what I live on and these
Pictures that I do
When my hands don't shake
I flew so high, so high, I flew so far
I flew all the way here with my angels
They have left me here now
And now it's like everything suddenly hangs
On a fragile thread
A thin fragile thread
On Colombos Avenue just behind Dakota's
There's a store where you can buy your future
I carried it through the park
Where people were skating on the frozen pond
Then I put it beside
The bed in the hotel
And had dinner in the room
Two dark holes and traces in the leg
The light bowl that once held a life
Just the riddle left now in the yellow light
Up in Trump Tower they have a party tonight
But down on the street the hobos sleep
In cardboards in a pit
If you start pulling it with gentle fingers
One day you'll see that your life lie is held together
By a fragile thread
A thin, fragile thread
Ah little Anna, Anita from the sea
How long shall we stay you and I
In our cities?
My life is good now
On the other side of dreams
But my heart has become hard
Like leather
Too much terror, too much violence
Too much chaos in the streets today
Everything goes in different directions
The legs burn in the flesh
And we long for the law of the jungle
A human is nothing
A little poke, a little stab
And that muscle goes numb
And then she doesn't move a bit
She just lies there as if she had fallen asleep
How many times shall we be pushed backwards
Down the stairs
Turn in the middle of the bridge
When shall we finally understand
That nothing is as strong
As the sound from that note
Which comes from a fragile thread
A thin, thin fragile thread that breaks