Текст и перевод песни Ulf Lundell - Museum

Museum

Pelikanerna strök över det turkosblå vattnet
Som steg dom tvärt upp i skyn och sen dök dom
Inne i stan satt dom svarta på verandorna
Och solen skrek vit och het och det frasade i palmerna
På Whitehead Street innanför grindarna
Låg kattar överallt och vattnet i poolen
Var salt och grumligt
Antiloperna och bufflarna
Och dom skuggade balkongerna
Turisterna trängdes under dom viskande palmerna.
Det var ditt hem en gång, nu är det ett museum
Folk kommer från när och fjärran för att gå i dina rum
Hon kunde inte hålla dej kvar där
Så du rymde till Havanna
Och den där blondinen som var galnare än frun
Like galen som du själv just då
Lika fylld av självförakt
För att du hade byggt dej ett fängelse
Av pengar och flärd
På Whitehead Street står ditt tomma hus kvar
Folk kommer från när och fjärran
För att smaka på din värld
Isen släpper och staren har kommit
Nere vid Pålsundet sliper man på båtarna i solen
Strax intill där Jasen slog ner ligger fängelset
Där den stora spionen satt
När världen ännu var öst och väst
Nu kommer folk in till stan ifrån landet
Med sina pilotväskor och sina konferenser och affärer
Det är ett hotell i dag, där en mördare sov förut
I tio år sover nu varje natt en ny gäst.
Jag ser fängelset från mitt fönster en söndag i mars
Jag skakar galler som en fånge i en stumfilmsfars
Kvinnorna blev galna och barnen växer upp
Och jag har beställt ett förfalskat pass
När jag hänger av mej kostymerna
Blir jag den osynlige mannen
Mina rum är ett museum
Där jag går nattvakt varenda kväll
Och rasslar med nycklarna och funderar på
Hur jag ska göra om det här fängelset till hotell
Jag vet inte var du är älskling, men om du hör det här
Kräng dina långa ben
Dina sjungende höfter genom den där glorian
Dina brev blir allt svårare att förstå
Som om du lämnat och rest till din egen värld
För att få grepp om din egen historia
Jag hörde det hos zen
Jag läste det hos Wittgenstein
Gåtorna ska upplösa inte lösas
Jag tror vi sjunker allihop, hjälp mej nu min vän
Jag är helt säker på att den här båten
Behöver ösas.
Jag kom hem från en resa,
Hallen full av post och tidningar
Jag läste att Palme inte var mördad bara försvunnen
Det var ingen ensam galning, ingen konspiration
Inte poliserna som la ner honom, det var jantelagen
Han gick för långt helt enkelt och det kunde inte tålas
Hatet växte som ogräs och mögel
Nu har vi drivit ut den djäveln,
Ur vårt tjocka svenska blod
Nu står vi nakna och tysta inför varann
I den kritvita dagern
Det var ditt land en gång, min vän,
Nu är det ett museum
Där vi skrotar runt och dammar våra pjäser
Jag vill stanna och slåss,
Men jag vet inte mot vad längre
Jag tycker jag förstår allt mindre
Ju mer jag hör och läser
Jag vill gå ner längs ängarna,
Ner mot den koboltblåa sjön
Med dej intill mej fylld av vilda sånger
Jag vill se vin på bordet, mat och jag vill dansa mej yr
I det här muséumet luktar det naftalin och ånger
Så när du har den där gyllne ringen
Som en krans i ditt hår
Kom hit då, min älskling, så försöker vi glömma
Det som hände igår

Museum

The pelicans grazed the turquoise waters,
Ascending abruptly into the sky before diving back down.
In the city, black figures sat on verandas,
As the sun blazed white-hot, rustling the palms
On Whitehead Street, behind the gates.
Cats sprawled everywhere, and the pool water
Lay salty and murky.
Antelopes and buffalos,
And the shaded balconies,
Tourists huddled under the whispering palms.
It was your home once, now it's a museum.
People come from near and far to walk through your rooms.
She couldn't keep you there,
So you escaped to Havana,
With that blonde, crazier than your wife,
As crazy as you were at the time,
Equally filled with self-loathing
For building yourself a prison
Of money and luxury.
On Whitehead Street, your empty house remains.
People come from near and far
To taste your world.
The ice melts, and the starlings have returned.
Down by Pålsundet, they're sanding boats in the sun.
Near where the Jasen crashed lies the prison,
Where the great spy was held
When the world was still East and West.
Now people come to the city from the countryside
With their pilot cases and their conferences and business deals.
It's a hotel today, where a murderer once slept.
For ten years now, a new guest sleeps there every night.
I see the prison from my window on a Sunday in March.
I shake the bars like a prisoner in a silent movie farce.
The women went mad, and the children grow up,
And I've ordered a fake passport.
When I hang up my suits,
I become the invisible man.
My rooms are a museum
Where I stand guard every night,
Rattling my keys and pondering
How to turn this prison into a hotel.
I don't know where you are, darling, but if you hear this,
Swing your long legs,
Your singing hips through that halo.
Your letters are getting harder to understand,
As if you've left and journeyed to your own world
To grasp your own history.
I heard it from Zen,
I read it in Wittgenstein:
Mysteries are to be dissolved, not solved.
I think we're all sinking, help me now, my friend.
I'm quite sure this boat
Needs bailing.
I came home from a trip,
The hall full of mail and newspapers.
I read that Palme wasn't murdered, just disappeared.
It wasn't a lone madman, no conspiracy,
Not the cops who took him down, it was the Law of Jante.
He simply went too far, and it couldn't be tolerated.
Hatred grew like weeds and mold.
Now we've driven out that devil,
From our thick Swedish blood.
Now we stand naked and silent before each other
In the chalk-white dawn.
It was your country once, my friend,
Now it's a museum
Where we scrap around and dust off our exhibits.
I want to stay and fight,
But I don't know against what anymore.
I seem to understand less and less
The more I hear and read.
I want to walk down the meadows,
Down to the cobalt blue lake,
With you beside me, filled with wild songs.
I want to see wine on the table, food, and I want to dance myself dizzy.
In this museum, it smells of mothballs and regret.
So when you have that golden ring,
Like a wreath in your hair,
Come here then, my darling, and we'll try to forget
What happened yesterday.