Текст и перевод песни Ulf Lundell - Nadja

Nadja

Gryningens ljus faller ömsint på din unga hud
Som om ödmjukheten äntligen slagit en gammal sorgsen Gud
Nu för en stund kan han se vad han skapat och känna lugn och fröjd
I din dröm glider du ner från piedestalen där du satt med ryggen böjd
Nadja, älskling
Jag vill ta dig med
Jag vill göra dig lycklig
Jag vill bära din börda
Vi ska gräva en gång
Och rymma från det akademiska ghettot
Nadja, älskling
Grym är den far som forskar i cancer men föraktar sitt eget barn
En Gud blir han för sin dotter som ännu barn vill bära barn
Grym är din moder som tjänar Gud men som låter sitt barn gå i nöd
En främling, en bortvänd blir hon för en dotter som hungrar efter vin
Och bröd
Nadja, älskling
Du hänger dina målningar
På caféer hos dina vänner
25 cigaretter, 10 koppar kaffe
Ska du gifta dig en dag med en ekonom
Och bli en forskarfru
Ska du, Nadja, älskling?
Jag känner din stad det är hjärnornas kamp mot köttet och l___en och
Livet
Se hur cyklisterna krockar och trasslar in sig i härvan av allt dom
Avhandlat och skrivit
Natten faller som en djävulsrocka av pulvermögel och fastslagna teser
Din enda utväg Nadja, är en proffesur i militanta anti
Teser
Se hur dom rullar ihop diplomen och ropar ut sina namn i natten
Se hur en dricker ur, hur en annan p___ar i doktorshatten
Nu har kedjorna vridit ihop sig i en knut av insjunkna
Bröst, lackskor
Och siden
Hör hur ringklockorna fräser rent desperat i den sista
Kunskapskarriärsstriden
Nadja, älskling
Jag vill se dig gro
Som ett skott av nytt liv
På den gren som jag sitter på
Men vem är jag, med min såg
Och min ensamhet?
Nadja, älskling
Gud vid ditt fönster
Smeker ditt hår nu
Med sin blick och tänker:
Jag ska vaka över dig
Som över mitt allra käraste barn
Nadja, älskling

Nadja

The light of dawn falls gently on your young skin
As if humility has finally struck an old, sad God
Now for a moment he can see what he has created and feel peace and joy
In your dream you glide down from the pedestal where you sat with your back bent
Nadja, darling
I want to take you with me
I want to make you happy
I want to bear your burdens
We will dig a tunnel
And escape from the academic ghetto
Nadja, darling
Cruel is the father who researches cancer but despises his own child
A God he becomes for his daughter, who as a child wants to bear children
Cruel is your mother, who serves God, but who lets her child go in need
A stranger, a turned away she becomes for a daughter who hungers for wine
And bread
Nadja, darling
You hang your paintings
In cafes among your friends
25 cigarettes, 10 cups of coffee
Will you marry an economist one day
And become a researcher's wife
Will you, Nadja, darling?
I know your city, it's the clash of intellects against the flesh and the l___t and
Life
See how the cyclists collide and get entangled in the yarn of all they
Have discussed and written
Night falls like a diabolical manta ray of powdery mildew and fixed theses
Your only way out, Nadja, is a professorship in militant anti
Theses
Watch how they roll up the diplomas and call out their names in the night
See how one drinks from it, how another ___ in the doctoral hat
Now the chains have twisted together in a knot of sunken
Breasts, patent leather shoes
And silk
Hear how the bells whiz quite desperately in the last
Knowledge career strife
Nadja, darling
I want to see you grow
Like a shoot of new life
On the branch I sit on
But who am I, with my saw
And my loneliness?
Nadja, darling
God at your window
Caresses your hair now
With his gaze and thinks:
I will watch over you
As over my dearest child
Nadja, darling