Текст и перевод песни Ulf Lundell - Sista Porten

Sista Porten

Jag ville inte ha nåt sällskap vid mitt bord
Jag ville sitta där helt för mej själv
På stranden vid sidan av timmarnas flod
Och sakta se hur dagen blev till kväll
Men utan vidare så satt hon där och log
Med ögon som var tomma och förbi
Och fast jag inte ville det så var det nå't som dog
Som långsamt frös till frost här inuti
Och han sa:
När du har tappat allt du hade
Och inte vet vart du ska gå
Säj, säj
Vad ska du göra då
Jag såg åt annat håll som om han inte fanns
"Jag finns " sa han, men inte länge till
Jag går min väg när du går
Det här är din enda chans
Och sitta här ett tag är allt jag vill
Jag är inte den du tror, jag är inte någon alls
Men jag har varit, jag har levt en gång jag med
Jag har gjort vad jag kunnat
Och jag har aldrig spelat falskt
Jag har vuxit upp i stormen som ett träd
När du har tappat ...
I tio års tid har jag jagat runt
Och aldrig blev jag nöjd av vad jag såg
Allting som jag prövade det höll för tunt
Och uppenbarandes som bluff och båg
Jag ville ha allt och jag ville ha det fort
Och det jag inte fick tog jag ändå
Och bakom alla dörrar fanns alltid ännu en port
Jag steg över tröskeln, jag fortsatte att gå
När du har tappat ...
Inga mänskor kan, det tror jag fullt och visst
Leva utan myten om ett annat land
Jag hade ett land kvar till sist
Och det landet har jag mist
Nu har jag inget kvar, jag har klippt av alla band
Bakom sista porten fanns bara kvinnan kvar
Hon tog emot mej utan frågor eller strid
Jag föll i hennes armar, jag sa: Du är allt jag har
Hon sa: Jag är ingen du kan stanna vid
Så när du tappat allt du hade ...
Han gick sin väg
Och lämna bara kvar sitt tomma glas
Och dagen var för länge sen till kväll
Jag stötte till mitt eget glas
Det föll, det gick i kras
Och jag tänkte: Ingen har sej själv
Bara drömmen om nåt annat
Det är allt vad mänskan har
Det är allt hon har att leva för och dö
Och utanför i mörkret där gick dom par och par
När jag kom ut var marken täckt av snö
Och jag blev stående där bland alla spåren
Och jag visste inte vart jag skulle gå
Säj, säj, vad ska man göra då

La Dernière Porte

Je ne voulais pas de compagnie à ma table
Je voulais y rester tout seul
Sur la plage, au bord du fleuve des heures
Et regarder lentement le jour devenir nuit
Mais sans rien dire, elle était là, souriant
Avec des yeux vides et distants
Et même si je ne le voulais pas, il y avait quelque chose qui mourrait
Qui gelait lentement en givre ici à l'intérieur
Et il a dit :
Lorsque tu auras tout perdu
Et ne sais pas où aller
Dis, dis
Que feras-tu alors
J'ai regardé ailleurs comme s'il n'existait pas
"Je suis là," dit-il, "mais pas pour longtemps"
Je pars quand tu pars
C'est ta seule chance
Et rester ici un moment, c'est tout ce que je veux
Je ne suis pas celui que tu penses, je ne suis personne
Mais j'ai été, j'ai vécu une fois, moi aussi
J'ai fait de mon mieux
Et je n'ai jamais joué faux
J'ai grandi dans la tempête comme un arbre
Lorsque tu auras tout perdu...
Pendant dix ans, j'ai couru
Et je n'ai jamais été satisfait de ce que je voyais
Tout ce que j'ai essayé était trop fin
Et les révélations comme des bluffs et des arcs
Je voulais tout et je voulais tout vite
Et ce que je n'ai pas eu, je l'ai quand même pris
Et derrière toutes les portes, il y avait toujours une autre porte
J'ai franchi le seuil, j'ai continué à marcher
Lorsque tu auras tout perdu...
Aucun être humain ne peut, je le crois fermement
Vivre sans le mythe d'un autre pays
J'avais un pays à la fin
Et j'ai perdu ce pays
Maintenant, je n'ai plus rien, j'ai coupé tous les liens
Derrière la dernière porte, il ne restait que la femme
Elle m'a accueilli sans questions ni combat
Je suis tombé dans ses bras, j'ai dit : Tu es tout ce que j'ai
Elle a dit : Je ne suis personne avec qui tu puisses rester
Alors, lorsque tu auras tout perdu...
Il est parti
Et n'a laissé que son verre vide
Et le jour était bien passé à la nuit
J'ai heurté mon propre verre
Il est tombé, il s'est brisé
Et j'ai pensé : Personne n'a soi-même
Seulement le rêve de quelque chose d'autre
C'est tout ce que l'homme a
C'est tout ce qu'elle a pour vivre et mourir
Et dehors, dans l'obscurité, ils marchaient par deux
Lorsque je suis sorti, le sol était couvert de neige
Et je suis resté là parmi toutes les traces
Et je ne savais pas où aller
Dis, dis, que faire alors