Текст и перевод песни Ulf Lundell - Solen och vinden

Solen och vinden

Horatius, poeten, var son
Till en frigiven slav
Blev vän med Maecenas och Augustus
För längesen, sådär en tretti, förti år
Före han som kom att kallas Kristus
Fick en villa av Maecenas
Strax nordost om Rom
Stort hus, mycket mark
åtta slavar
Som han delade sina kikärter
Sitt utspädda vin med
Gick i skogarna, drömmande
Poetiska dagar
Ibland måste han in till Rom
För Maecenas skull
Eller för att Kejsaren
Ville höra några dikter
Lyckan, sa Horatius, är att
Bo på landet
Men det finns åtaganden
Det finns plikter
Tänk dej för
Innan du bestämmer dej för
Att det är nära havet du vill bo
Det blåser en del
Huset skakar, färgen flagnar
Från fasaden, snökanonerna river som klor
Mörkret är svart som en
Stryparhandske runt strupen
Själen kan få svårt att få ro
När den kastas än hit, än dit
Mellan förtvivlan och hopp
Tvivel och tro
Ibland måste jag in till stan
åtaganden, plikter
Men inte till min hemstad
För många minnen där
Det finns andra städer
Andra gator, torg
Ingen känner mej där
Så jag försvinner där
Jag trivs i fred och frihet
I både kropp och själ
Ingen kommer i min närhet
Som stänger in och stjäl
Solen och vinden
Slog vad en gång
Om vem som kunde få en man
Att ta av sej överrocken
Vinden tog i, men mannen svepte in sej
Allt hårdare i överrocken
Solens tur, och solen värmde
Och mannen tog av sej överrocken

Solen och vinden

Horatius, the poet, was the son
Of a freed slave
Became friends with Maecenas and Augustus
Long ago, you know like thirty, forty years
Before the one who came to be called Christ
Was given a villa by Maecenas
Just northeast of Rome
Big house, lots of land
Eight slaves
With whom he shared his chick peas
His watered-down wine
Walked in the woods, dreaming
Poetic days
Sometimes he had to go to Rome
For Maecenas sake
Or because the Emperor
Wanted to hear some poems
Happiness, said Horatius, is to
Live in the country
But there are commitments
There are duties
Think it over
Before you decide
That it's near the sea you want to live
It blows a lot
The house shakes, the paint peels
From the facade, the snow guns tear like claws
The darkness is black as a
Strangler's glove around the throat
The soul can find it hard to find rest
When it's thrown here and there
Between despair and hope
Doubt and faith
Sometimes I have to go to town
Commitments, duties
But not to my hometown
Too many memories there
There are other cities
Other streets, other squares
Nobody knows me there
So I disappear there
I thrive in peace and freedom
In both body and soul
No one comes close to me
Who locks me in and steals
Solen and vinden
Once made a bet
About who could get a man
To take off his coat
Vinden took a shot, but the man wrapped himself
Tighter and tighter in his coat
Solens turn, and solen warmed him up
And the man took off his coat