Текст и перевод песни Ulf Lundell - Vinterland

Vinterland

Nu biter frosten igen och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron är gaslåge blå nu ikväll
Jag ser ut över stan du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu men du är inte där
En doft går genom rummet en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer en radio en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej
Nu lyfter dom båtarna ur kanalen, snart fryser fjärden till is
Snart sjunker dom här tonerna och taket ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in från småstäder,
Skogar från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm ochverklighet
Vi blir vad vi väljer vi blir vår ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej
Den här kärleken hänger kvar som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter där han sitter som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk i en tunnelbanevagn då saknar jag dej
Som vintern saknar våren som den kloke saknar dåren
Som en salva över såren som herden saknar fåren saknar jag dej
När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en bröda pressas av en sorg
Som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet att det är över och förbi
När jag inte hittar någonting som jag finner nån glädje i då saknar jag dej

Winterland

Now the frost returns and the parks glow like fire
And the sky above Västerbron is a burning blue tonight
I look out over the city, you're somewhere out there
Alone, or maybe in another man's arms
A head of hair tossed among the crowds outside a store
I've seen it a few times now, but you're not there
A scent fills the room, a voice in a cinema
A letter that never arrives, a radio, a song
I don't long to have you here anymore, but I miss you
As if my soul has left me to be with you, that's how much I miss you
I wish I had never met you there
People like us don't really know what love is, but I miss you
Now they're lifting the boats out of the canal, soon the fjord will freeze over
Soon these notes and the ceiling will descend in a freezing fog
People out there are breaking up and moving in from small towns,
Forests from the whistling wind of boredom
We get by as best we can, between dreams and reality
We become what we choose, we become our loneliness
I don't long to have you here anymore, but I miss you
As if my soul has left me to be with you, that's how much I miss you
I wish I had never met you there
People like us don't really know what love is, but I miss you
This love lingers like a homeless man in a bar
Chairs on the table, everyone has gone
He sits there as if he doesn't understand
As if my soul has left me to be with you, that's how much I miss you
At the dinner table, among people in a subway car, that's when I miss you
As the winter misses the spring, as the wise man misses the fool
Like a healing balm on wounds, as the shepherd misses his sheep, I miss you
When I smell the apples in the Södermalmstorg
When I'm weighed down by life, crushed by a sorrow
That whispers in my ear that I can't or won't
Love again, that my love is not enough
That I'm dead to the world, that it's over and done
When I can't find anything that brings me joy, that's when I miss you