Текст песни Spökhistorien - Erik Lundin

I djungeln där varorna kunde väcka Tutankhamon
Där gamarna svävar och fula fiskar åker slalom
Där ormar slingrar fram ur sina hålor när dom tar nån
Där grisar kan flyga och råttor sjunger upp i kanon
Där vissa satt på läktare
Och dom som blivit häktade
Såg ut som att dom bar omkring piano som en väktare

Och det fanns jävligt många becknare
Kunde inte slänga knatch utan att träffa nån som becknade
En shurda ducka mig för mindre seriösa saker
Var lika bra på att lösa saker som att slösa saker
Visade sig att att shuno var kusin till en nära vän
Ringde polarn sa vi träffas upp så vi kan lösa knaset

Här gäller handling över ord här gäller övermod
Här jagas nätverken som turister jagar lösenord
Har saker som jag måste lösa så jag föreslog
Vi möts på blåa linjens enda stopp som ligger över jord
Vi möttes upp och bytte ord tills jag lugna ner mig
Han ville bjuda på ett bloss jag sa jag undanber mig

Din jävla suedi ja vi fattar du har tungan med dig
Absolut men fokusera på att punda ner dig
Gå hem och slagga bakk mig, drifta när du däckat
Sprungit lika många mil som du beställer på en vecka
Vi satt och garva tills min polare sa jalla
Vi conish mañana, det löser sig inşhallah
Han försvann jag tänkte undrar när vi återses

Jag stod ensam på stationen och det låter skevt
Men något hände som blir svårt för mig att återge
Perrongen fylldes med dimma och jag fick svårt att se
Något i luften kändes kvävande
Då jag ser konturen av en mycket bruten själ komma svävande
Det blåste som det stormade, silhuetten verka som den bolmade

När jag konfronterades av vålnader
Ansiktsdragen formades, trodde jag skulle svimma
Ljud, tid och känslan för rummet börja försvinna
Någonting inom mig fick tårar att börja rinna
Mötet gick på sekunder men kändes som flera timmar
Hjärtat börja bulta hårt och andningen blev tyngre

Som om såren sprättes upp och blodet forsa genom stygnen
Natten lyste upp som om man gått och vänt på dygnet
Han påminde om någon jag kände när jag var yngre
Kroppen var i dvala men ögonen kunde tala
Ni bygger karriären på jorden av era gravar

För friheten ni jagar har förvandlat er till slavar
Jag tänkte, sant, men du har ingen hyra att betala
Plus det kändes som berättelser han kört förut
Ingen sympati han sa inget man inte hört förut
Men smärtan i hans ögon blotta hela hans historia
Hans öde hade nästan hela livet pekat söderut
Borde känna sorg, men allt som jag kunde känna var

Ett hat och en avsky jag tvingats bära med mig än idag
Det var som jag visste han skadat människor jag känner bra
Hans ögon satt på svaret och dom svarade det stämmer bra
Jag vaknade på nolltid ur min trans
Ville häva ur mig allt men jaga ord som inte fanns

Han sluta sväva och hans hållning fick balans
Som han stått och samlat mod och bara måste ta sin chans
För under mötets enda gång hans läppar bilda ord
Kändes det som ljudet stängdes av och hela bilden dog
Innan killen drog, kvicknade till och log
Med sprucken stämma sa han hälsa mamma att jag älskar henne, lillebror