Lyrics Novemberregn - Eva Dahlgren

Promenerar hem, novemberregn
Vid Gustav Adolfs torg
Är det mycket folk
Jag hör en massa unga pojkar genom bruset
Stå och skrika där
Att jag är inget värd

Svarta huvor över äppelröda kinder
Och de vinner

Svarta kängor taktfast trampar
Jag vet de sparkar tills de dödar mig

Vem skulle våga?
Vem skulle våga stå där ensam kvar?

Vem skulle våga?
Vem skulle våga stå där ensam kvar?

Och jag som kämpat med min rädsla
Att stå rak och aldrig vika mer
Jag slutar andas böjer huvud in i mörkret
Det tog en minut inte mer

Vem skulle våga?
Vem skulle våga stå där ensam kvar?

Vem skulle våga?
Vem skulle våga stå där ensam kvar?
Inte jag

Backar hem till söder in i porten
Och i hallen faller jag

Och timmarna går och timmarna blöder
All respekt för mig själv ligger och förblöder
De tog mig så lätt, att det ska vara så enkelt
Det är så enkelt

Men vem skulle våga?
Vem skulle våga stå där ensam kvar?

Vem skulle våga?
Vem skulle våga stå där ensam kvar?
Inte jag