Lyrics Varandras Vackra Vägar - Fredrik Jonsson

Min svarta ängel lever goda dagar nu
Med sin man i Saint-Georges-d'Oléron
I spruckna Guccibrickor glider hon fram
Hon har en sambaorkester i sin gång

Och hon har trubbel kvar i kölvattnet än
Men det brinner nånstans i hennes blick
Där hon går naken i den stora våningen
Och gör sig vacker inför nattens kick

Vi tog varann ur tunga dar
Och satte färg på nätter gråa som stäl
Vi var varandras vägar, du och jag
Men vi var aldrig varandras mål

Min blåa krigare fann nån slags ro till sist
Och jag ser nu hur hon ler med sina barn
Som om hon ser i deras liv, allt hon själv mist
Och hon väver sig ett nytt, och bättre garn

Hon var så stark
Vad annat kunde hon bli?
Hon var tvungen, om hon inte skulle dö
Och all den styrkan fann hon där, inuti
Som ett hopp, en aldrig sinande glöd

Och vi brann för varanda så hett ett tag
Vi brann ner till aska och kol
Vi var varandras vackra vägar, du och jag
Men vi var aldrig varandras mål

Vem skulle rädda den där fågeln i dig
Den sköra, vackra fågeln i ditt bröst?
När den kom flygande i luften till mig
Tog jag hand om den och gav den min tröst

Har du klippt vingarna och satt den i en bur?
Vill du kväva allt du älskade förut?
Det blev nåt annat än du tänkt dig, eller hur?
Har du nått drömmen eller står du bara ut?

Jag höll dina händer, du andades svagt
Paniken kröp närmare inpå
Vi var varandras vackra vägar, du och jag
Men vi var aldrig varandras mål

Det går en vind igenom hjärtat inatt
När jag ser ut genom dalen ner mot sjön
I hela backen är det släckt nu, och svart
Och dörren ut mot världen är så tunn

Min älskling sover nu, jag tänder ett ljus
För henne, och ett för min son
Nånstans vid havet står ett tomt, och öde hus
Och jag vet vart jag kommer ifrån

För nya krafter, och nya tag
För ett lejon vill jag höja en skål
Vi är varandras vackra vägar, du och jag
Och vi är varandras mål