Lyrics Guldet blev till sand (Live) - Tommy Körberg

Han kom med mig
När jag drog bort den våren.
Som en hund
Följde han mig tätt i spåren.
Jag var glad åt hans sällskap,
När jag sökte guldets land,
Men Kristina, guldet blev till sand.

Vi slet ont,
Ja, allt gott fick vi försaka.
Ofta grät han och bad:
"Ta mig tillbaka."
Men jag vägrade alltid
Fast jag tvekade ibland.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.

Han, som var min kamrat,
Han trodde mitt ord, fast jag redan då
Såg att längs denna väg fanns
Knappast det jag ville nå.

Över prärien kom vi till en öken.
Vi gick vilse och började se spöken.
Man hör vatten som porlar,
När ens huvud står i brand.
Åh, Kristina, guldet blev till till sand.

Jag, som var hans kamrat,
Jag tog honom över land och hav.
Ökenvinden har höljt
Ett täcke över hans tysta grav.

Ur en stinkande källa
Drack han vatten.
Han blev sjuk
Och gick bort från mig den natten.
När hans blick hade slocknat,
Då gled klockan ur hans hand.

Åh, Kristina, guldet blev till sand.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.