Lyrics 112 - Ulf Lundell
Du
har
inget
att
ta
spjärn
emot
Och
konturerna
suddas
ut
Din
frihet
är
utan
innehåll
Du
är
fri
men
du
längtar
ut
Du
har
ingen
ide
om
vad
det
går
ut
på
Det
är
nått
du
gjort
eller
inte
gjort
Hon
väntar
på
dej
på
rum
112
Det
är
bra
men
det
är
inget
stort
Alla
vill
göra
något
nyttigt
De
kommer
alltid
tillbaka
till
dej
Ditt
liv
ser
ur
som
en
uppfylld
dröm
Men
det
har
ingen
kvalitet
Nomaderna
driver
på
stäppen
Borgaren
spanar
från
borgens
krön
Inatt
rider
dom
ner
hans
grödor
och
Tar
hans
guld
mitt
i
hans
bön
Hösten
kränger
över
vintern
till
vår
Stjärnor
faller,
vinden
river
i
ditt
hår
Hon
håller
dej
med
blicken
Och
häller
mjölk
på
sina
lår
Imorgon
ska
du
följa
deras
spår
Den
här
tiden
har
ingen
stil
Den
spiller
vin
och
kysser
kind
Den
är
sponsrad
som
en
racerbil
och
Skriker
i
örat
på
en
blind
I
garaget
jobbar
folk
från
öknarna
Dom
har
sjna
bönemattor
i
sina
tält
Dom
gör
en
hel
rekond
Med
motortvätt
För
femtonhundra,
det
är
helt
ok
När
natten
kommer
varje
natt
Rasar
huset
ihop,
vad
som
blir
kvar
Är
en
rastplats
under
palmerna
Under
stjärnorna
och
allt
dom
har
Är
djuren
och
guldet
runt
halsarna
Och
den
böjda
knivens
blick
Kvinnorna
gör
plats
för
männen
Och
imorron
får
lammet
sitt
stick
Hösten
kränger
över
vintern
till
vår
Stjärnor
faller,
vinden
river
i
ditt
hår
Hon
håller
dej
med
blicken
Och
häller
mjölk
på
sina
lår
Imorgon
ska
du
följa
deras
spår
Placera
dina
pengar
rätt
Valutan
är
ett
skepp
på
stormigt
hav
Från
rum
112
till
en
terrakotta-terrass
Kvinnan
och
konsten
är
djurets
nav
Viljan
styr
dom
för
dej
vart
du
vill
Men
du
är
människa
full
av
trots
Mot
gudarna
och
mot
generna
Och
mot
alla
fastställda
rimlighetsmått
Folk
i
min
ålder
växer
ifrån
mej
Jag
blir
aldrig
så
gammal
som
dom
Världen
runt
mej
blir
äldre
för
Var
dag
som
går
Jag
är
fortfarande
alldeles
för
ung
Rätt
för
mej
och
älska
och
kärlek
Aldrig
nånsin
politik
Vitabergparks
vänster
och
Monty
Pyhton
höger
Det
är
bara
korruption
populism
praktik
Du
borde
veta
det
min
vackra
prinsessa
Där
du
går
med
dina
långa
ben
Under
Spaniens
sol
Min
frihet
kan
aldrig
bli
moderat
Hur
länge
än
den
blev
liggande
Vid
din
pool
En
eld
borta
längs
kajerna
En
trummas
dunkande
och
en
hymn
Stiger
ut
över
den
svarta
fjärden
Den
enda
rösten
i
en
andlös
rymd
Du
måste
djupt
djupt
ner
för
att
hitta
Den
där
ådern
som
är
just
du
Du
är
en
vandrare
du
har
din
bas
Men
du
står
upp
och
du
går
ut
Hösten
kränger
över
vintern
till
vår
Stjärnor
faller,
vinden
river
i
ditt
hår
Hon
håller
dej
med
blicken
Och
häller
mjölk
på
sina
lår
Imorgon
skall
du
följa
deras
spår
Attention! Feel free to leave feedback.