Paroles et traduction Ulf Lundell - 112

112

Du har inget att ta spjärn emot
Och konturerna suddas ut
Din frihet är utan innehåll
Du är fri men du längtar ut
Du har ingen ide om vad det går ut på
Det är nått du gjort eller inte gjort
Hon väntar på dej på rum 112
Det är bra men det är inget stort
Alla vill göra något nyttigt
De kommer alltid tillbaka till dej
Ditt liv ser ur som en uppfylld dröm
Men det har ingen kvalitet
Nomaderna driver på stäppen
Borgaren spanar från borgens krön
Inatt rider dom ner hans grödor och
Tar hans guld mitt i hans bön
Hösten kränger över vintern till vår
Stjärnor faller, vinden river i ditt hår
Hon håller dej med blicken
Och häller mjölk på sina lår
Imorgon ska du följa deras spår
Den här tiden har ingen stil
Den spiller vin och kysser kind
Den är sponsrad som en racerbil och
Skriker i örat på en blind
I garaget jobbar folk från öknarna
Dom har sjna bönemattor i sina tält
Dom gör en hel rekond
Med motortvätt
För femtonhundra, det är helt ok
När natten kommer varje natt
Rasar huset ihop, vad som blir kvar
Är en rastplats under palmerna
Under stjärnorna och allt dom har
Är djuren och guldet runt halsarna
Och den böjda knivens blick
Kvinnorna gör plats för männen
Och imorron får lammet sitt stick
Hösten kränger över vintern till vår
Stjärnor faller, vinden river i ditt hår
Hon håller dej med blicken
Och häller mjölk på sina lår
Imorgon ska du följa deras spår
Placera dina pengar rätt
Valutan är ett skepp på stormigt hav
Från rum 112 till en terrakotta-terrass
Kvinnan och konsten är djurets nav
Viljan styr dom för dej vart du vill
Men du är människa full av trots
Mot gudarna och mot generna
Och mot alla fastställda rimlighetsmått
Folk i min ålder växer ifrån mej
Jag blir aldrig så gammal som dom
Världen runt mej blir äldre för
Var dag som går
Jag är fortfarande alldeles för ung
Rätt för mej och älska och kärlek
Aldrig nånsin politik
Vitabergparks vänster och Monty Pyhton höger
Det är bara korruption populism praktik
Du borde veta det min vackra prinsessa
Där du går med dina långa ben
Under Spaniens sol
Min frihet kan aldrig bli moderat
Hur länge än den blev liggande
Vid din pool
En eld borta längs kajerna
En trummas dunkande och en hymn
Stiger ut över den svarta fjärden
Den enda rösten i en andlös rymd
Du måste djupt djupt ner för att hitta
Den där ådern som är just du
Du är en vandrare du har din bas
Men du står upp och du går ut
Hösten kränger över vintern till vår
Stjärnor faller, vinden river i ditt hår
Hon håller dej med blicken
Och häller mjölk på sina lår
Imorgon skall du följa deras spår

112

You have nothing to push against
And the outlines are fading away
Your freedom is empty
You are free, but you yearn to escape
You have no idea what it's all about
It's something you did or didn't do
She's waiting for you in room 112
It's good, but it's nothing big
Everyone wants to do something useful
They always come back to you
Your life looks like a fulfilled dream
But it has no quality
Nomads drift on the steppe
The burgher watches from the castle's crown
Tonight they ride down his crops and
Take his gold in the middle of his prayer
Autumn lurches over winter to spring
Stars fall, the wind tears at your hair
She holds you with her gaze
And pours milk on her thighs
Tomorrow you will follow their tracks
This time has no style
It spills wine and kisses cheeks
It's sponsored like a race car and
Screams in the ear of a blind man
People from the deserts work in the garage
They have their prayer rugs in their tents
They do a full reconditioning
With engine wash
For fifteen hundred, it's quite alright
When night comes every night
The house collapses, what remains
Is a resting place under the palm trees
Under the stars and all they have
Are the animals and the gold around their necks
And the gaze of the curved knife
The women make room for the men
And tomorrow the lamb gets its stick
Autumn lurches over winter to spring
Stars fall, the wind tears at your hair
She holds you with her gaze
And pours milk on her thighs
Tomorrow you will follow their tracks
Place your money right
The currency is a ship on a stormy sea
From room 112 to a terracotta terrace
Woman and art are the animal's hub
The wills steer them for you wherever you want
But you are a human full of defiance
Against the gods and against the genes
And against all established standards of reason
People my age outgrow me
I never get as old as them
The world around me gets older for
Every day that passes
I'm still far too young
Right for me and love and love
Never ever politics
Vitabergspark left and Monty Python right
It's just corruption populism practice
You should know that my beautiful princess
Where you walk with your long legs
Under the Spanish sun
My freedom can never be moderate
However long it lay
By your pool
A fire far along the quays
The beat of a drum and a hymn
Rises out over the black expanse
The only voice in a breathless space
You have to go deep deep down to find
That vein that is just you
You are a wanderer, you have your base
But you stand up and you go out
Autumn lurches over winter to spring
Stars fall, the wind tears at your hair
She holds you with her gaze
And pours milk on her thighs
Tomorrow you will follow their tracks