paroles de chanson 112 - Ulf Lundell

Du har inget att ta spjärn emot
Och konturerna suddas ut
Din frihet är utan innehåll
Du är fri men du längtar ut
Du har ingen ide om vad det går ut på
Det är nått du gjort eller inte gjort
Hon väntar på dej på rum 112
Det är bra men det är inget stort
Alla vill göra något nyttigt
De kommer alltid tillbaka till dej
Ditt liv ser ur som en uppfylld dröm
Men det har ingen kvalitet
Nomaderna driver på stäppen
Borgaren spanar från borgens krön
Inatt rider dom ner hans grödor och
Tar hans guld mitt i hans bön
Hösten kränger över vintern till vår
Stjärnor faller, vinden river i ditt hår
Hon håller dej med blicken
Och häller mjölk på sina lår
Imorgon ska du följa deras spår
Den här tiden har ingen stil
Den spiller vin och kysser kind
Den är sponsrad som en racerbil och
Skriker i örat på en blind
I garaget jobbar folk från öknarna
Dom har sjna bönemattor i sina tält
Dom gör en hel rekond
Med motortvätt
För femtonhundra, det är helt ok
När natten kommer varje natt
Rasar huset ihop, vad som blir kvar
Är en rastplats under palmerna
Under stjärnorna och allt dom har
Är djuren och guldet runt halsarna
Och den böjda knivens blick
Kvinnorna gör plats för männen
Och imorron får lammet sitt stick
Hösten kränger över vintern till vår
Stjärnor faller, vinden river i ditt hår
Hon håller dej med blicken
Och häller mjölk på sina lår
Imorgon ska du följa deras spår
Placera dina pengar rätt
Valutan är ett skepp på stormigt hav
Från rum 112 till en terrakotta-terrass
Kvinnan och konsten är djurets nav
Viljan styr dom för dej vart du vill
Men du är människa full av trots
Mot gudarna och mot generna
Och mot alla fastställda rimlighetsmått
Folk i min ålder växer ifrån mej
Jag blir aldrig så gammal som dom
Världen runt mej blir äldre för
Var dag som går
Jag är fortfarande alldeles för ung
Rätt för mej och älska och kärlek
Aldrig nånsin politik
Vitabergparks vänster och Monty Pyhton höger
Det är bara korruption populism praktik
Du borde veta det min vackra prinsessa
Där du går med dina långa ben
Under Spaniens sol
Min frihet kan aldrig bli moderat
Hur länge än den blev liggande
Vid din pool
En eld borta längs kajerna
En trummas dunkande och en hymn
Stiger ut över den svarta fjärden
Den enda rösten i en andlös rymd
Du måste djupt djupt ner för att hitta
Den där ådern som är just du
Du är en vandrare du har din bas
Men du står upp och du går ut
Hösten kränger över vintern till vår
Stjärnor faller, vinden river i ditt hår
Hon håller dej med blicken
Och häller mjölk på sina lår
Imorgon skall du följa deras spår