Katarina - Ulf Lundell traduction en anglais

Katarina

Jag minns dej när du satt i köket
Med din slokhatt och din rock
Du skulle ut i skogen
För du hade fått nån chock
Av nåt tv-program kvällen innan
Du rökte rullade och var sned
På hela djävla värden
Som var så rutten och så ur led
Vi bodde ute på landet då
Det var du och jag och Gun
Två katter, Maria och Lasse
Och en yster blandrashund
Jag vet att det var svåra dar
Men det jag minns är det som var bra
Och vackert, som när du satt där vid bordet
Och inte riktigt tordes ge dej av
Vi hade källarn full av vin ibland
Och själarna fulla av ideal ibland
Men vi visste vad som var bra
Och vad som var dåligt och fel
Festade om och var galna ibland
Och vi skrev och sjöng och leda ibland
Men vi visste vad vi ville ha
Och vi tålde inga lumpna trick och spel
Du gick sen och jag satt kvar där kär
Jag ville följa dina spår
Men du var så tuff och medveten
Du var så förbannad och så svår
Och så vacker, Katarina
I din slokhatt och din rock
Nån gång runt 74
När du hade fått din chock
Nån kväll senare när dom andra åkt
Med den gamla Mercan inte till stan
Satt vi ensamma kvar i mörkret
Och sen gick vi ner till Glan
Du sa du ville hem till Stockholm igen
Och slåss innan det var för sent
Du sa att vi inte borde gömma oss längre
Och vår vila var oss oförtjänt
Vi hade källarn full av vin ...
Katarina, nu har tiden flytt
85 och vi är långt ifrån
Det där köket där du satt så vacker
Så full av ilska och av hån
Jag mötte dej i City
Med din man och dina barn
Tysta och stela stod vi och log
Som om vi skämdes för vad vi sagt den där dan
Din äldste son han pekade
Och din man han tog din arm
Jag såg fingrarna krokna och kände
Hur pannan min blev varm
Han drog dej neråt Hamngatan
Jag stod ensam kvar i Julrusch och
Framtidshopp
När din pojke vände sej om och vinkade
Var det som en kniv högg in i min kropp
Vi hade källarn full av vin ...

Katarina

I remember you when you sat in the kitchen
With your slouch hat and your coat
You were going out into the woods
Because you had gotten some shock
From some TV-program the night before
You smoked rolled and were angry
At the whole damn world
Which was so rotten and so out of joint
We lived out in the country then
It was you, me and Gun
Two cats, Mary and Lasse
And a young mixed-breed dog
I know those were hard days
But what I remember is what was good
And beautiful, like when you sat there at the table
And didn't dare to leave
Sometimes we had the cellar full of wine
And sometimes our souls full of ideals
But we knew what was good
And what was bad and wrong
Parted sometimes and were crazy sometimes
And we wrote and sang and lead sometimes
But we knew what we wanted
And we tolerated no paltry tricks and games
You went and I sat there dear
I wanted to follow in your footsteps
But you were so tough and aware
You were so angry and so difficult
And so beautiful, Katarina
In your slouch hat and your coat
Sometime around '74
When you had gotten your shock
Some night later when the others had gone
With the old Mercedes not to the city
We sat alone in the dark
And then we went down to Glan
You said you wanted to go home to Stockholm again
And fight before it was too late
You said we should not hide anymore
And our rest was undeserved
We had the cellar full of wine ...
Katarina, now the time has passed
'85 and we are far away
That kitchen where you sat so beautiful
So full of anger and scorn
I met you in the City
With your husband and your children
Silent and stiff we stood and smiled
As if we were ashamed of what we said that day
Your oldest son he pointed
And your husband he took your arm
I saw the fingers crooked and felt
How my forehead became warm
He dragged you down Hamngatan
I stood alone in the Christmas rush and
Hopes for the future
When your boy turned and waved
It was like a knife stabbed into my body
We had the cellar full of wine ...