paroles de chanson Katarina - Ulf Lundell

Jag minns dej när du satt i köket
Med din slokhatt och din rock
Du skulle ut i skogen
För du hade fått nån chock
Av nåt tv-program kvällen innan
Du rökte rullade och var sned
På hela djävla värden
Som var så rutten och så ur led
Vi bodde ute på landet då
Det var du och jag och Gun
Två katter, Maria och Lasse
Och en yster blandrashund
Jag vet att det var svåra dar
Men det jag minns är det som var bra
Och vackert, som när du satt där vid bordet
Och inte riktigt tordes ge dej av
Vi hade källarn full av vin ibland
Och själarna fulla av ideal ibland
Men vi visste vad som var bra
Och vad som var dåligt och fel
Festade om och var galna ibland
Och vi skrev och sjöng och leda ibland
Men vi visste vad vi ville ha
Och vi tålde inga lumpna trick och spel
Du gick sen och jag satt kvar där kär
Jag ville följa dina spår
Men du var så tuff och medveten
Du var så förbannad och så svår
Och så vacker, Katarina
I din slokhatt och din rock
Nån gång runt 74
När du hade fått din chock
Nån kväll senare när dom andra åkt
Med den gamla Mercan inte till stan
Satt vi ensamma kvar i mörkret
Och sen gick vi ner till Glan
Du sa du ville hem till Stockholm igen
Och slåss innan det var för sent
Du sa att vi inte borde gömma oss längre
Och vår vila var oss oförtjänt
Vi hade källarn full av vin ...
Katarina, nu har tiden flytt
85 och vi är långt ifrån
Det där köket där du satt så vacker
Så full av ilska och av hån
Jag mötte dej i City
Med din man och dina barn
Tysta och stela stod vi och log
Som om vi skämdes för vad vi sagt den där dan
Din äldste son han pekade
Och din man han tog din arm
Jag såg fingrarna krokna och kände
Hur pannan min blev varm
Han drog dej neråt Hamngatan
Jag stod ensam kvar i Julrusch och
Framtidshopp
När din pojke vände sej om och vinkade
Var det som en kniv högg in i min kropp
Vi hade källarn full av vin ...