paroles de chanson Håll Ut - Xersize

This is not how the story ends
Keep the faith, persevere, my friend
This is not how your story ends
Soon the sun, it will shine again

Jag har inte längre ord
Som rättvist kan beskriva min situation
Jag skulle kunna säga att jag känner mig fastlåst
Att jag känner mig bortglömd, åsidosatt och bortblåst

Men jag låter så jävla gnällig
Blir trött på mig själv, låter som en bebis utan välling
Men sanningen är den att jag inte orkar mer
Vill inte ta mitt liv men orkar inte heller leva det

Jag har kommit till den punkten då allting bara brister
Har gått hela mitt liv med det, om någon bara visste
Men jag säger aldrig nånting, vill inte visa mig vek
Litar inte på någon efter alla gamla svek

Bränt barn skyr elden, och min hy är väl grillad
Allting känns hopplöst, det finns inget kvar som jag gillar
Tiden den står stilla och jag står vid branten
Allt jag egentligen vill är att kasta mig över kanten

This is not how the story ends
Keep the faith, persevere, my friend
This is not how your story ends
Soon the sun, it will shine again

Jag minns när jag var tonåring och försökte ta mitt liv
Inlåst på mitt rum med mamma i rummet bredvid
Jag ville bara få slut på allting, gav upp på allt
Ända sen den dagen har livet varit hårt och kallt

Visst har jag haft stunder med lycka och eufori
Men det har aldrig varit något som direkt sitter i
Mörkret har bara växt, försökte döva det med sprit
Men det blev bara värre och jag fyllde livet med skit

Jag skriker ut i tomheten men det är bara jag som hör mig
Sträcker ut mina händer, är desperat efter att nån' rör mig
Har levt hela mitt liv med att ingen nånsin behöver mig
För i slutet står jag ensam när alla överger mig

Aldrig nån som ser mig, och om nån' gör det så försvinner dom
Kan aldrig bli älskad för den jag är, kanske påminner dom
Om någon annan de avskyr, eller så är det bara jag
Som aldrig någonsin kan vara den jag borde va'

Aldrig vara tillräckligt bra

Jag vill inte vara kvar, önskar att det kunde ta slut
Även om jag inte tror på honom så ber jag till gud
Ge mig en hjärtinfarkt, en trafikolycka, vad som helst
Som gör att jag inte behöver känna något igen

Jag beklagar till min familj som får höra det så här
Att jag inte berättat för er även de gångerna när
Ni frågat hur jag mår och jag varken sagt bu eller bä
Jag har mått för dåligt för att prata om det, ni vet hur det är

Men jag orkar inte längre, kan inte ta mig genom dagen
När det känns som att jag har en tomhet som växer i magen
Det kryper i hela skinnet, jag vill ut ur mig själv
Men jag hamnar på mitt trägolv i fosterställning varje kväll

Tårarna rinner, varje muskel i mig rycker
Jag är rädd för varje ny dag, och nu kanske ni tycker
Att jag söker efter sympati, men då tror ni allt fel
Jag har gått med det så länge att jag behövde bara få säga det