Текст и перевод песни Björn Afzelius - Elsinore

Elsinore

I ett tornrum av sten, bakom galler av järn
Och en tillsluten port av solidaste trä
Med en smärta som gror som en svulst i hans bröst
Står han och sneglar mot Sveriges kust
I dyster begrundan av sin ömkliga lott
Att försmäkta på Elsinore slott

En gång var han lycklig och fri och dansant
En damernas gunstling, så skön och galant
En prins utan högmod, en välkommen vän
Saväl i palats som dom enklaste hem
Den siste man trott skulle få tyna bort
I tornet på Elsinore slott

Han red ut i världen i ungdomens dar
Och såg med bestörtning hur orätt det var
Att folket gick under av sjukdom och svält
För att härskarnas girighet saknade gräns
Men den insikten borde han nog inte fått
För den förde till Elsinore slott

Han sålde sin boskap, sin mark och sitt slott
Och allt det han tjänade skänkte han bort
Men den som får gåvor vill ofta ha mer
Och när hjälpen tar slut blir den nödställde vred
Så han skördade ont av det goda han sått
Därför bor han på Elsinore slott

En prins utan pengar bemöts med förakt
Av alla dom andra som tillhör hans klass
En ädling som vågar ta folkets parti
Blir hälsad med kyla och ögon av is
För där ondskan får reda är godhet ett brott
Så han sändes till Elsinore slott

Så nu lever han här i livslång exil
Förskjuten av fattig, föraktad av rik
Vågorna glittrar i rött och i guld
När skymningen sänker sej vid Öresund
Han sneglar mot Sverige, han ser inget hopp
Ingen friges från Elsinore slott

Elsinore

In a stone tower, behind iron bars
And a closed gate of the strongest wood
With a pain that grows like a tumor in his chest
He stands and peers towards the coast of Sweden
In grim contemplation of his wretched lot
To languish in Elsinore castle

Once he was happy and free and graceful
A favorite of the ladies, so handsome and gallant
A prince without arrogance, a welcome friend
In palaces and the most modest homes alike
The last man one would have thought would waste away
In the tower of Elsinore castle

He rode out into the world in his youth
And saw with dismay how unfair it was
That people perished from disease and hunger
Because the greed of the rulers knew no bounds
But he should not have gained that insight
For it led him to Elsinore castle

He sold his cattle, his land and his castle
And gave away all that he earned
But he who receives gifts often wants more
And when the aid runs out, the needy become angry
So he reaped evil from the good he had sown
That is why he lives in Elsinore castle

A prince without money is met with contempt
By all the others who belong to his class
A nobleman who dares to take the side of the people
Is greeted with coldness and eyes of ice
For where evil prevails, goodness is a crime
So he was sent to Elsinore castle

So now he lives here in lifelong exile
Rejected by the poor, despised by the rich
The waves glitter in red and gold
When dusk falls at Öresund
He peers towards Sweden, he sees no hope
No one is freed from Elsinore castle