Текст песни Vem Dödade Carlos? - Björn Afzelius

Carlos var stökig, berusad och dum.
Han blev inte insläppt för att han var full.
När dörrvakten bad honom gå utan gnäll
Så gav Carlos vakten en smäll.
Vakten var utsliten, stressad och varm,
Och urless på diskots förbannade larm,
Och trött på att ständigt bli kallad för gris;
Så han lät skicka efter polis.

Polisen i Stockholm en sen lördagsnatt
Har annat att göra än hjälpa en vakt.
Därute sker misshandel, knivrån och dråp
I en takt snuten aldrig rår på.

Men domtog sej till klubben och gjorde sin plikt;
Och att lägga der Carlos var gjort på ett kick.
Han domnade bort av ett omänskligt tryck
När snutarna klev på hans rygg.

Carlos är död, ingen vet vad som hänt.
I gryningen låg han där kall i sin cell.
Man fann inget blod och man fann inga sår;
Et dödsfall som ingen förstår.

Polisläkar'n skrev en summarisk attest
'Ver Carlos som dog i polisens arrest.
Man antog att ynglingen kvävde sej själv
När han sov i sin ensamma cell.

För ordningens skull blev det dock obduktion.
Den bestod denna gång i att inget blev gjort.
Man godkänte det som polisläkar'n sagt,
Och Carlos var nu blott en akt.

Man ringde till Carlos'mor på Södermalm,
Och bad henne snarast se till att ta hand
Om sonen som låg med en lapp om sin fot
I bårhusets kyl under jord.

Men mamman som flytt från en svart diktatur
Hon kände till allt om polisens tortyr.
Hon svara': "Här blir det ingenting gjort
Förr'n jag vet hur min ende son dog."

Carlos är död, ingen vet vad som hänt.
I gryningen låg han där kall i sin cell.
Man fann inget blod och man fann inga sår;
Et dödsfall som ingen förstår.

Kristina från Kungsholmen satt i sitt kök,
Med halvljummet kaffe och hemrullad rök,
Och tänkte på det hon bevittnat igår
På en klubb dit hon brukade gå.

Hon såg för sitt inre hur Carlos slogs ner,
Och bakbands och se'n hur poliserna klev
Omkring på hans rygg tills man hörde ett kras
När nå'nting i pojken bröts av.

Hon måste få veta om allt slutat väl,
Så hon ringde till sist till arrestens befäl.
Och när det stod klart att det gått som hon trott
Så fråga' hon var Carlos bott.

Hon for hemm till mamman och sa' som det var,
Att Carlos blev dödad när ryggen gick av.
Tilsammans beslöt dom att hjälpa varann,
För här måste sanningen fram.

Carlos är död, ingen vet vad som hänt.
I gryningen låg han där kall i sin cell.
Man fann inget blod och man fann inga sår;
Men någon har börjat fårstå.

När en anmärkning mot en polis kommer in
Begandlas den som om den alls inte finns.
En invandrarkvinna som stämt en polis
Får vänta tills någon har tid.

Processen i tingsrätten gick på en kvart,
Och rätten slog fast det som läkarna sagt.
Kristina var en, men poliserna två,
Och det fanns inga fler vittnesmål.

Kristina och mamman beslöt att få fatt
På flera personer som varit på plats.
Så Carlos fick stanna i bårhusets kyl,
För nu börja' tiden bli dyr.

När dörrvakten hörde hur allting var fatt
Så nämnde han andra som varit på plats.
Och snart fanns det flera som kunde gå ed
På det som dom alla fått se.

Carlos år död, ingen vet vad som hänt.
I gryningen låg han där kall i sin cell.
Man fann inget blod och man fann inga sår;
Men många har börjat förstå.

Hovrötten krävde en ny obduktion,
Och Carlos kom äntligen upp ovan jord.
Och snart stod det klart hur man miste sitt liv,
Och mamman fick äntligen frid.

Men vem ska man döma, vem bär denna skuld?
Är det Carlos som bråkade när han var full?
Är det dörrvakten eller en våldsam polis,
Eller gästerna som stod bredvid?

Är det läkar'n på häktet, eller vakterna där?
Kan det va' obducenten som undvek besvär?
Är det tingsrätten som gick på läkarnas ord?
Eller var det ett kollektivt mord?

När svenskar blir mördade undersöks allt,
Men när svartskallar omkommer tar man det kallt.
Och med Carlos kom sanningen äntligen fram
Först när folk börja' hjälpa varann.

Carlos är död, ingen vet vad som hänt.
I gryningen låg han där kall i sin cell.
Man fann inget blod och man fann inga sår;
Men äntli'n kan alla förstå.

Carlos är död, ingen vet vad som hänt.
I gryningen låg han där kall i sin cell.
Man fann inget blod och man fann inga sår;
Men alla kan ändå förstå.