Текст песни Sudditjuven - Emil Jensen

Tusen nålar och hästabettet
Vem fick sitta kvar?
Tusen nålar och helt från vettet
Känner ännu hur det drar

Tusen nålar i samma docka
Vem får sitta kvar?
Tiden fast i min första klocka
Känner ännu hur det drar

Jag slog aldrig tillbaks
Ni trodde jag var för feg
Men det var jag som var sudditjuven
Fick ni så ni teg

Banankartonger med gammalt stöldgods
Kvar på föräldrarnas vinch
Tusen nålar och hästabettet
Vänder aldrig tredje kinden till

Jag slog aldrig tillbaks
Ni trodde jag var för feg
Men det var jag som var sudditjuven
Fick ni så ni teg

Ni får aldrig ur det
Ni får aldrig bort det som en gång var
Aldrig sudda ut nåt
Allt som ristats in måste sitta kvar
Gjort blir aldrig ogjort
Det går aldrig bort

Jag slog aldrig tillbaks
Ni trodde jag var för feg
Men det var jag som var sudditjuven
Fick ni så ni teg