Текст и перевод песни Lars Winnerbäck - Lycklig och förvånad

Lycklig och förvånad

Som att låta drömmarna ta fart
Nån natt på väg från replokalen
Det var så det var
Som att röka hemrullat I smyg
På rasten, bakom gympasalen
Det var så det var
Du gick sakta nerför gatan
Vi hade inte bråttom hem
Och jag vände mig om ibland
För att få en skymt av dig igen
Det var så det var
Som om stämningen fanns kvar
När mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla I förvar
Som I trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad
Som att få nog och ta sig hem
Längs med rälsen över slätten
Det var så det var
Som att våga ropa hej för tidigt
Som att vissla I vinjetten
Det var så det var
Du gick sakta nerför gatan
Och det mörknade och blev kallt
Men jag hade din värme kvar I ryggen
Och jag såg dig överallt
Det var så det var
Som om stämningen fanns kvar...
Som att få nog och ta sig hem
Längs med rälsen över slätten
Det var så det var
Som om stämningen fanns kvar...

Happy and surprised

It's like letting dreams take flight
One night on the way from the rehearsal room
That's the way it was
Like smoking a self-rolled cigarette on the sly
During break, behind the gym
That's the way it was
You walked slowly down the street
We were in no hurry to get home
And I turned around now and then
To catch another glimpse of you
That's the way it was
As if the atmosphere lingered
When darkness had settled gloomily over the city
Like a feeling in storage
As if in a trance, I became harmonious and humane
You were my home and my oasis
You gave me back the riddles
You made me happy and surprised
Like having had enough and going home
Along the tracks across the plain
That's the way it was
Like daring to shout hello too early
Like whistling in the opening credits
That's the way it was
You walked slowly down the street
And it got dark and cold
But I still had your warmth in my back
And I saw you everywhere
That's the way it was
As if the atmosphere lingered...
Like having had enough and going home
Along the tracks across the plain
That's the way it was
As if the atmosphere lingered...