Текст песни 1939 - Louise Hoffsten

Vi var barn utav vår tid i en natt som var så vit
Det var sommar för längesen
Och vi älskade varann utan ord utan namn
Ingen frågade "Ses vi igen"

Vår tid var en tid för hjältar
Vår kärlek var alltför skör
Det går ett tåg mot en front, mot en blek horisont
Med en längtan som aldrig dör

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Allt det onda vi drömt det är borta och glömt
Vår värld har förändrat sig

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Och då tänker jag på dina ögon blå
Blå som förgätmigej

Jag ser på ett trasigt foto
Någon som ler mot mig
Bilden jag sparde, allt som finns som finns kvar och
Drömmen att träffa dig

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Allt det onda vi drömt det är borta och glömt
Vår värld har förändrat sig

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Och då tänker jag på dina ögon blå
Blå som förgätmigej