Текст и перевод песни Marit Bergman - Ibland gråter jag bara för att tiden går

Ibland gråter jag bara för att tiden går

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt unga liv
Har sett halva världen rulla fort förbi
I ett flickrum med planscher på Clash och Transvision Vamp
Har jag suttit och väntat och längtat nån annan stans
Sara ta mig i handen, du är min bästa vän
Knyt på dina Martens, så drar vi i skymningen
Vi dansar i leran med dimma i ögonen
Vart ska jag ta vägen med all den här kärleken
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och aldrig nånsin ska någonting kännas så starkt igen
Alla stjärnorna föll ner på oss ifrån himmelen
Jag är gladare nu, men jag saknar hur ny jag var
Det som sken så klart i oss då, finns det nånting kvar?
Finns det n'nting kvar?

Tisdag morgon i Mars, ser dem frysa vid Fridhemsplan
Vi bor på samma linje, men inte i samma stad
Kanske lekte för hårt, jag har glömt, kanske svek jag dig?
Var det klart redan då, vem av oss som skulle klara sig?
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och tiden går
Och tiden går
Och tiden går
Och tiden går

Ibland gråter jag bara för att tiden går

I have lived by a highway all my young life
I have seen half the world rolling by
In a girl's room with posters of Clash and Transvision Vamp
I have sat and waited and longed to be somewhere else
Sara take my hand, you are my best friend
Put on your Martens, and let's go at dusk
We dance in the mud with fog in our eyes
Where shall I go with all this love
Sometimes I just weep because time passes by
Sometimes I just weep because time passes by
And never again will anything feel so strongly
All the stars fell on us from heaven
I am happier now, but I miss how new I was
That which shone so clearly in us then, is there anything left?
Is there anything left?

Tuesday morning in March, I see them freezing at Fridhemsplan
We live on the same line, but not in the same city
Perhaps I played too hard, I have forgotten, perhaps I betrayed you?
Was it clear already then, who of us would make it?
Sometimes I just weep because time passes by
Sometimes I just weep because time passes by
Sometimes I just weep because time passes by
Sometimes I just weep because time passes by
And time goes by
And time goes by
And time goes by
And time goes by