Текст песни Ibland gråter jag bara för att tiden går - Marit Bergman

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt unga liv
Har sett halva världen rulla fort förbi
I ett flickrum med planscher på Clash och Transvision Vamp
Har jag suttit och väntat och längtat nån annan stans
Sara ta mig i handen, du är min bästa vän
Knyt på dina Martens, så drar vi i skymningen
Vi dansar i leran med dimma i ögonen
Vart ska jag ta vägen med all den här kärleken
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och aldrig nånsin ska någonting kännas så starkt igen
Alla stjärnorna föll ner på oss ifrån himmelen
Jag är gladare nu, men jag saknar hur ny jag var
Det som sken så klart i oss då, finns det nånting kvar?
Finns det n'nting kvar?

Tisdag morgon i Mars, ser dem frysa vid Fridhemsplan
Vi bor på samma linje, men inte i samma stad
Kanske lekte för hårt, jag har glömt, kanske svek jag dig?
Var det klart redan då, vem av oss som skulle klara sig?
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och tiden går
Och tiden går
Och tiden går
Och tiden går