Текст и перевод песни Maritza Horn - Drinkarflickans Död

Drinkarflickans Död

Vid tolv års ålder en liten flicka,
Med korg på armen mot krogen går.
Från hemmet henne man djärves skicka,
Att köpa brännvin, man väl förstår.
I dryckeslaget där hemma sitter,
En rusiga fader vid skövlad härd.
Bland höga drivor och kölden bitter,
Går lilla Anna av hunger tärd.

Hon blickar upp åt sig stjärnor tindra,
Hon viskar där bor min moder Huld.
Från tronens glas ser hon ljuset skimra,
Hon går på gator av renat guld.
Hon dog i drivan med Per på armen,
Novembernatten förlidet år.
Och ovan molnen på himlaranden,
En himmelsk sällhet hon njuta får.

Till mor min för mig så beder Anna,
Ta hem ditt barn kära snälla Gud.
Och i sitt blek sjunker hennes panna,
Av vita änglar förs hon till Gud.
Nu har hon kämpat och seger vunnit,
Den bleka kinden ej tåras mer.
Sin kära moder hon återfunnit,
Där ingen skilsmässa mera sker.

Nu uret redan var midnatt slaget,
Men ingen Anna med brännvin kom.
Och snart insomnade dryckeslaget,
Som djur de låg å där om varann.
De somnade men de vakna åter,
När solen högt upp på fästet stod.
Nu Annas fader sitt brott begråter,
Dock hjälper ej om han gråter blod.

Han skyndar ut för att möta Anna,
Det var en kall och dyster dag.
Helt plötsligt ses han förfärat stanna,
Han blev som träffat utav ett slag.
Ty uti drivan han ser sin Anna,
Med trasig klänning och bara ben.
Han lägger handen på hennes panna,
Den är förfrusen och hård som sten.

Nu har jag mördat mitt barn min maka,
Av mina vänner jag tar farväl.
Jag brännvin aldrig skall mera smaka,
å herre Gud fräls min arma själ.
Å Gud hans blodröda synd förlåter,
Nu är han frälst men han skörda får.
Allt vad han sådde, allt vad han gråter,
Hans hjärta svider av djupa sår.

Vad nöd och jämmer, vad sorg och tårar,
I strömmar flyta oskyldigt blod.
Ja, brännvinsfloden frampressar tårar,
Den tar förståndet och kraft och mod.
Mot yttre fiender till vårt rike,
Sig fordom väpnade varje man.
Mot denna fiende utan like,
Drag nu i strid var och en som kan.

The Drinker's Daughter's Death

At twelve years old a little girl,
With basket on her arm to the tavern goes.
From home she was brave enough to send,
To buy brandy, we understand.
In the drinking bout at home sits,
A drunken father at the ravaged hearth.
Among high drifts and bitter cold,
Little Anna walks away consumed by hunger.

She looks up at her, stars twinkling,
She whispers there my mother Huld lives.
From the glass throne she sees the light shimmer,
She walks on streets of pure gold.
She died in the drift with Per on her arm,
The November night last year.
And above the clouds on the horizon,
A heavenly bliss she enjoys.

To my mother so prays for me, Anna,
Take home your child dear, dear God.
And in pale sinks her forehead,
By white angels she is taken to God.
Now she has fought and victory won,
The pale cheek not a tear anymore.
Her dear mother she has found again,
Where there is no more separation.

Now the clock had already struck midnight,
But no Anna with brandy came.
And soon the drinking bout fell asleep,
Like animals they lay there around each other.
They fell asleep but they woke up again,
When the sun high up on the mount stood.
Now Anna's father mourns for his crime,
However, it does not help if he cries blood.

He hurries out to meet Anna,
It was a cold and gloomy day.
Suddenly he is seen to stop in dismay,
He was like struck by a blow.
For in the drift he sees his Anna,
With torn dress and bare legs.
He lays his hand on her forehead,
It is frozen and hard as stone.

Now I have murdered my child my wife,
Of my friends I say farewell.
I shall never taste brandy anymore,
O Lord God save my poor soul.
O God his blood-red sin forgives,
Now he is saved but he must reap.
All that he sowed, all that he weeps,
His heart burns with deep wounds.

What misery and sorrow, what sorrow and tears,
In streams flow innocent blood.
Yes, the brandy flood wrings out tears,
It takes away sense and strength and courage.
Against the external enemies of our kingdom,
In olden times every man armed himself.
Against this enemy without equal,
Now draw into battle anyone who can.