Текст песни Tjuvarnas Konung - Maritza Horn

Se tjuvarnas konung, han hastar,
Ur valsen som nyss tagit slut,
Sin kappa kring axlarna kastar,
Och skyndar i parken sig ut.
Vad var det som rörde hans sinne
Och gjorde hans panna så blek?
Kan hända, ett fasansfullt minne,
Begånget i lidelsens lek.

Han ägt varken far eller moder,
Genom livet han gått utan stöd.
Som barn med en jämnårig broder,
Vid rike man svor ty sitt bröd.
Så blev han en son utav gatan,
Förförd uti ungdomens år.
Så sattes hans namn uppå kartan,
Av Stockholms förbrytarekår.

Han börjar att saknas i salen,
Men vem utav tjuvarnas rim.
Kring borden går fyllda pokalen,
Men tjuvarnas konung ej finns.
Hans drottning, den fagra blondinen,
Av lättsinnig glädje förstörd.
Hon blev i sin fagraste ungdom,
Av tjuvarnas konung förförd.

Hon börjar att söka i salen,
Med oro så vacklande tung.
Hon frågade vem som hon möter,
Om de ej sett tjuvarnas kung.
Så får hon då höra av vakten,
Att han uti parken flytt ut.
Hon gångar sig ut för att söka,
Och finner så honom tillslut.

Hon gångar då fram till hans sida,
Och viskar så ljuvligt hans namn.
Men han tyckes endast förbida,
För honom känns livet så kallt.
Ett skott hördes ljuda i natten,
Ett anskri och allt är snart slut.
På marken låg tjuvarnas konung,
Som blev levande antal ströks ut.