Текст и перевод песни Maritza Horn - Efter Balen

Efter Balen

Härligt musiken den klingar,
Uti den stora sal.
Fötterna lik som fått vingar,
Upp på en gladare bal.
Allting det strålar och blänker,
Timme efter timme går.
Ingen på morgonen tänker,
Medan valsen den går.

Men hon går ändå på balen,
Fast lillen är sjuk ikväll.
Man hör där nere i salen,
Hon är ju så nöjd och så säll.
Vad bryr hon sig om hemmet,
Blått hyllning av herrar hon får.
Hon är berömd, lillen är glömd,
Medan valsen den går.

I bland en lysande skara,
Har hon de vackraste drag.
Hon tycks då skönaste vara,
Dansar med vårdslöst behag.
I bland en mängd kavaljerer,
Hon glödande blickar får.
Men hennes man, där hemma går han,
Medan valsen den går.

Snart äro fröjderna flydda,
Vännerna skils från varann.
Hustrun i dörrn till sin hydda,
Möts av sin gråtande man.
Men ej ett ord han säger,
Pekar på vaggan blått.
Allt är för rött, lillen har dött,
Medan valsen den gått.

Med vidöppna ögon hon stirrar,
På vaggan där lillen är.
Hon vansinnigt skrattar och springer,
Lillen som varit så kär.
All livets lycka försvunnit,
Blått för en enda natt.
Å nu till sist, lillen hon mist,
Medan valsen gått.

After the Ball

The music plays so delightfully,
In the grand hall.
Our feet feel light as wings,
Dancing at a cheerful ball.
Everything sparkles and gleams,
Hour after hour passes.
No one thinks of tomorrow,
As the waltz plays on.

But she attends the ball anyway,
Even though our little one is sick tonight.
We can hear her down in the hall,
She is so happy and content.
What does she care about home,
Receiving compliments from gentlemen pleases her so.
She is celebrated, the little one is forgotten,
As the waltz plays on.

Among the brilliant crowd,
She has the most beautiful features.
She seems to be the most beautiful one,
Dancing with careless grace.
Amidst a multitude of cavaliers,
She receives ardent glances.
But her husband walks at home,
As the waltz plays on.

Soon the joys have passed,
Friends part ways.
The wife at the door to her cottage,
Is met by her weeping husband.
But he says not a word,
He simply points to the blue cradle.
Everything is red, the little one is dead,
As the waltz has played.

With wide-open eyes, she stares,
At the cradle where our little one lies.
She laughs hysterically and runs,
The little one she held so dear.
All life's happiness has vanished,
Gone for a single night.
Now, finally, she has lost our little one,
As the waltz played on.