Текст и перевод песни Maritza Horn - Lejonbruden

Lejonbruden

I skimrande bruddräkt så vit som en snö
Står djurtämjarns dotter, en blomstrande mö
Hon tvingats att giva en främling sin hand
I morgon går färden till främmande land

Ren gästerna samlas, men tid är ändå
För Selma, att träffa sin trofasta vän
Och sorgsen hon gångar till lejonets bur
Att taga farväl av sitt älskade djur

Hon lägger sig ner där hon förr varit van
Och lindar sin arm kring dess böljande man
Och skogarnas konung sin vildhet har glömt
När Selma, hon smeker och viskar så ömt

"Vi måste nu skiljas, min bruddräkt du ser
Hav tack, kära vän, nu vi råkas ej mer
Jag tvingats att giva en främling min hand
I morgon går färden till främmande land

Du blickar så ömt, du mig säkert förstår
Förlåt kära vän, se jag torkar en tår
Men hör hur min brudgum, han ropar igen
Farväl nu för alltid, min älskade vän"

En kyss nu till avsked hon lejonet ger
Men mannen vid gallret nu lejonet ser
Med ens är dess saktmod och mildhet förbi
Det reser sig häftigt i fullt raseri

Den väldiga svansen nu svängningen tar
Och Selma står dödsblek, men fattning hon har
Att bedja och hota är fåfängt beslut
För dörren står djuret, hon slipper ej ut

"Kom hit med en bössa," nu främlingen skrek
"Ett skott skall väl ända den blodiga lek"
Och dödstystnad härskar, geväret han får
Han laddar, nu djuret hans mening förstår

Och lejonet rasar i fängslande bur
Vill Selma försvara men vet icke hur
Ett rytande skallar, barmhärtige Gud
I stycken slet lejonet främlingens brud

Och sedan det druckit den älskades blod
Det lägger sig stilla med nedslaget mod
Vid bleknande liket det väntar få tröst
En kula, som mördande sårar dess bröst

The Lion's Bride

In a shimmering wedding gown as white as snow
Stands the animal tamer's daughter, a blossoming maid
She has been forced to give her hand to a stranger
Tomorrow she leaves for a foreign land

The guests are already gathering, but there is still time
For Selma to meet her faithful friend
And sadly she walks to the lion's cage
To say farewell to her beloved animal

She lies down where she used to be
And wraps her arm around its flowing mane
And the king of the forest has forgotten his wildness
When Selma, she caresses and whispers so tenderly

"We must now part, my wedding gown you see
Thank you, dear friend, now we will not meet again
I have been forced to give my hand to a stranger
Tomorrow I leave for a foreign land

You look so tenderly, you surely understand me
Forgive me, dear friend, see, I am wiping away a tear
But hear how my bridegroom, he calls again
Farewell for now, my beloved friend."

A kiss now for farewell she gives the lion
But the man at the gate now sees the lion
Suddenly its meekness and mildness are gone
It rises violently in full fury

The mighty tail now takes its swing
And Selma stands deathly pale, but she has composure
To pray and threaten is a futile decision
For the animal stands at the door, she cannot escape

"Bring me a gun," now the stranger cried
"A shot will surely end this bloody game"
And deadly silence reigns, he gets the gun
He loads, now the animal understands his meaning

And the lion rages in its prison cage
Selma wants to defend it but does not know how
A roar resounds, merciful God
The lion tore the stranger's bride to pieces

And after it drank the blood of its beloved
It lies down quietly with lowered courage
By the fading body it waits for comfort
A bullet that wounds murderously, its chest