Förändringen - Mikael Wiehe перевод на немецкий

Förändringen

Det hände mig nåt konstigt häromåret
Det hände mig en all'es vanlig dag
Det börja som en missfärgning av håret
Jag kunde inte fatta vad det var
Jag greps av en sorts underlig förstämning
Det var nånting jag var tvungen att förstå
Det var som om det skett nån sorts förändring
Nånting jag inte alls förstod mig på

Det kändes som en smygande förlamning
Jag visste inte längre nånting alls
Det var nånting som förfallit till betalning
Och jag hitta inte pengarna nånstans
Jag slutade att visa mig på gatan
Jag smög mig bara ut när det var kväll
Jag orka inte träffa folk och prata
Jag ville bara vara för mig själv

Jag minns när hela livet låg framför mig
Jag minns när jag tog hela världen i min famn
Jag minns när det var sommar hela året
Och ingenting var lika vackert som ditt namn
Jag minns när vi var vänner och kamrater
Jag minns när hela världen var vårt fosterland
Jag minns när livet var en sprakande teater
Och när vi alla var en del av samma kamp

Nu lever vi i mörker och förtvivlan
Vi är förblindade av ängslan och av sorg
Vårt stolta broderskap har gått till sista vilan
Och varje hem har blitt sin egen lilla borg
Och några blev betrodda män i staten
Och andra lever på att ständigt spela falskt
Och alla har vi blitt en del av apparaten
Och ingenting betyder längre nånting alls

Nu vet jag vad som hände häromåret
Jag fattade till slut, fast det var svårt
Vi är en del av nåt som redan är passerat
Och framtiden är inte längre vår
Jag ser på mina barn ibland på natten
Där sover de med världen i sin famn
Jag hoppas de ska resa sig en morgon
Och göra allt vi inte längre kan

Die Veränderung

Mir ist neulich etwas Seltsames passiert
Es geschah an einem ganz gewöhnlichen Tag
Es begann wie eine Verfärbung der Haare
Ich konnte nicht begreifen, was es war
Ich wurde von einer Art seltsamer Verstimmung ergriffen
Es war etwas, das ich verstehen musste
Es war, als ob eine Art Veränderung stattgefunden hätte
Etwas, das ich überhaupt nicht verstand

Es fühlte sich wie eine schleichende Lähmung an
Ich wusste überhaupt nichts mehr
Es war etwas zur Zahlung fällig geworden
Und ich fand das Geld nirgendwo
Ich hörte auf, mich auf der Straße zu zeigen
Ich schlich mich nur abends hinaus
Ich hatte keine Kraft, Leute zu treffen und zu reden
Ich wollte nur für mich allein sein

Ich erinnere mich, als das ganze Leben vor mir lag
Ich erinnere mich, als ich die ganze Welt in meine Arme nahm
Ich erinnere mich, als das ganze Jahr Sommer war
Und nichts war so schön wie dein Name
Ich erinnere mich, als wir Freunde und Kameraden waren
Ich erinnere mich, als die ganze Welt unser Vaterland war
Ich erinnere mich, als das Leben ein knisterndes Theater war
Und als wir alle Teil desselben Kampfes waren

Jetzt leben wir in Dunkelheit und Verzweiflung
Wir sind geblendet von Angst und von Trauer
Unsere stolze Bruderschaft ist zur letzten Ruhe gegangen
Und jedes Heim ist seine eigene kleine Burg geworden
Und einige wurden Vertrauensmänner im Staat
Und andere leben davon, ständig falsch zu spielen
Und wir alle sind Teil des Apparats geworden
Und nichts bedeutet mehr irgendetwas

Jetzt weiß ich, was neulich geschah
Ich begriff es schließlich, obwohl es schwer war
Wir sind Teil von etwas, das bereits vorbei ist
Und die Zukunft gehört nicht mehr uns
Ich sehe manchmal nachts auf meine Kinder
Dort schlafen sie mit der Welt in ihren Armen
Ich hoffe, sie werden sich eines Morgens erheben
Und alles tun, was wir nicht mehr können