Текст песни Förändringen - Mikael Wiehe

Det hände mig nåt konstigt häromåret
Det hände mig en all'es vanlig dag
Det börja som en missfärgning av håret
Jag kunde inte fatta vad det var
Jag greps av en sorts underlig förstämning
Det var nånting jag var tvungen att förstå
Det var som om det skett nån sorts förändring
Nånting jag inte alls förstod mig på

Det kändes som en smygande förlamning
Jag visste inte längre nånting alls
Det var nånting som förfallit till betalning
Och jag hitta inte pengarna nånstans
Jag slutade att visa mig på gatan
Jag smög mig bara ut när det var kväll
Jag orka inte träffa folk och prata
Jag ville bara vara för mig själv

Jag minns när hela livet låg framför mig
Jag minns när jag tog hela världen i min famn
Jag minns när det var sommar hela året
Och ingenting var lika vackert som ditt namn
Jag minns när vi var vänner och kamrater
Jag minns när hela världen var vårt fosterland
Jag minns när livet var en sprakande teater
Och när vi alla var en del av samma kamp

Nu lever vi i mörker och förtvivlan
Vi är förblindade av ängslan och av sorg
Vårt stolta broderskap har gått till sista vilan
Och varje hem har blitt sin egen lilla borg
Och några blev betrodda män i staten
Och andra lever på att ständigt spela falskt
Och alla har vi blitt en del av apparaten
Och ingenting betyder längre nånting alls

Nu vet jag vad som hände häromåret
Jag fattade till slut, fast det var svårt
Vi är en del av nåt som redan är passerat
Och framtiden är inte längre vår
Jag ser på mina barn ibland på natten
Där sover de med världen i sin famn
Jag hoppas de ska resa sig en morgon
Och göra allt vi inte längre kan