Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Magdalena

Magdalena

Jag mötte Magdalena, där hunger möter törst
Där tomhet möter tystnad och där sommar'n har bli'tt höst
Om hon var öknens torka då var jag tundrans köld
Vi möttes under stjärnorna medan nattens mörker föll
Hon sökte livets vatten på samma blinda vis
Som jag behövde värme för att inte bli till is
Så möttes vi, som sjömän möts i längtan efter hamn
Vi kallade det för kärlek i brist på bättre namn

Hon sa att jag var vacker, det hade ingen sagt förut
Jag sa att hon var den, jag hade väntat på till slut
Vi viskade som tjuvar och bytte ord mot ord
Och svor varandra trohet under månens blanka klot
Vi gav med fulla händer av det som fanns att ge:
Hon gav av sina tvivel jag gav min ensamhet
Vi såg i varandras ögon som drunknande efter hjälp
Och trodde, det var jämlikhet att se bilden av sej själv

Saknad föder längtan som längtan föder hopp
Där förhoppningarna krossas där bubblar bitterheten opp
Vi grävde i varandra som galna efter guld
Men hur vi än bemödade oss blev skäppan aldrig full
Som två gladiatorer på arenans vita sand
Klöste vi oss blodiga i vår längtan till varann'
En seger för den ene blev den andres nederlag
Vi kallade det för styrka att byta slag mot slag

Så bölja' striden vidare som vågor på ett hav
Och storm och stiltje växlade medan natten gick mot dag
Ibland, som i en drömbild skymtade jag land
Men varje gång jag närma' mej var stranden alltför brant
Så blev vi liksom boxare som dansar runt i ring
Tills tröttheten blir segrare och männen går i clinch
När vi äntli'n släppte taget blev livet åter dröm
Vi kallade det för frihet men visste, det var lögn

Magdalena

I met Magdalena where hunger meets thirst
Where emptiness meets silence and summer has turned to autumn
If she was the arid desert then I was the cold tundra
We met beneath the stars as the night's darkness fell
She sought the waters of life in the same blind way
That I needed warmth so as not to turn to ice
So we met like sailors meet as they yearn for a harbor
We called it love for want of a better name

She said I was beautiful, no one had said that before
I said she was the one I had waited for at the end
We whispered like thieves and exchanged words for words
And pledged our faithfulness beneath the moon's shining orb
We gave with open hands of what there was to give
She gave of her doubts, I gave my solitude
We looked into each other's eyes like drowning people after help
And believed, it was equality to see the image of oneself

Absence breeds longing as longing breeds hope
Where hopes are dashed there bubbles up bitterness
We dug into each other like madmen after gold
But however we strove, the measure was never full
Like two gladiators on the white sands of the arena
We clawed each other bloody in our longing for each other
A victory for one became the defeat of the other
We called it strength to exchange blow for blow

So the battle continued like waves on an ocean
And storm and calm alternated as night turned to day
Sometimes, as in a dream image, I glimpsed land
But every time I approached, the shore was too steep
So we became like boxers dancing around the ring
Until exhaustion becomes the victor and the men go into a clinch
When we finally let go, life became a dream again
We called it freedom but knew, it was a lie