Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Trollkarlen

Trollkarlen

I den mycket lilla staden
Är luften tjock som rök
Den världsberömde trollkarlen
Ska komma på besök
Man flaggar på hotellet
Som för en president
Och stadens blåsorkester
Har fått nya instrument

Så kommer han med tåget
-Han åker alltid tåg
En mycket gammal trollkarl
I sliten paletå
Två koffertar med snören om
Och vågor i sitt hår
Och ett litet, listigt leende
Som ingen kan förstå

Och blåsorkestern blåser
Och talar'n håller tal
Och mänskor ropar bravo
För de'e så, det brukar va
Sen går han till hotellet
Där presidenten brukar bo
Men städerskorna säger
Att han har hål i sina skor

Han har rest i hela världen
Han har trollat överallt
Han har trollat sej förmögen
Han har trollat sej ett namn
Nu kan han inte trolla mer
Men de'e det inte nån som vet
Och hans liv är sedan länge
En evighetsturné

Det sorlar av förväntan
I hotellets stora sal
Som packade sardiner
Sitter mänskorna på rad
Och fifflarna och skojarna
Har bänkat sej längst fram.
Dom hoppas kunna stjäla nåt
Ur mästarens program

Och så står han där på scenen:
En levande legend
Och härmar nåt, han lärde sej
En gång för länge sen
Han flaxar med sin kappa
Och han viftar med sin stav
Ja, han känner sina kunder
Och vet vad dom vill ha

Och publiken sitter hänförd
Och låter sej bedras
Som trollkarl är han kanske usel
Men som humbug är han bra
Och när allt till sist är över
Så gratulerar man sej själv
Man vet att man har upplevt
En oförglömlig kväll

En trollkarl sitter ensam
På rummet där han bor
Med döden i sitt hjärta
Och hål i sina skor
Ett litet, listigt leende
Så höjer han sin blick
Dom trodde att han trollade
De'e det som är hans trick

The Magician

In a very small town
The air is thick with smoke
The world famous magician
Is coming to visit
Flags fly at the hotel
Like for a president
And the town band
Has gotten new instruments

So, he arrives by train
-He always travels by train
A very old magician
In a worn-out coat
Two suitcases tied with string
And waves in his hair
And a small, sly smile
That no one can understand

And the band plays
And the speaker gives a speech
And people shout bravo
Because it's the way it usually is
Then he goes to the hotel
Where the president usually stays
But the cleaning ladies say
That there are holes in his shoes

He has traveled all over the world
He has performed magic everywhere
He has made a fortune from magic
He has made a name for himself
Now he can no longer do magic
But that's something no one knows
And his life has long been
An endless tour

The buzz of anticipation fills
The hotel's grand hall
Like packed sardines
People sit in rows
And the crooks and swindlers
Have taken their seats in the front
They hope to steal something
From the master's program

And so, he stands there on stage:
A living legend
And imitates something he learned
Long ago
He flaps his cape
And he waves his wand
Yes, he knows his audience
And knows what they want

And the audience sits in awe
And lets themselves be deceived
As a magician, he may be lousy
But as a humbug, he is good
And when it's all over
They congratulate themselves
They know they have experienced
An unforgettable evening

A magician sits alone
In the room where he stays
With death in his heart
And holes in his shoes
A small, sly smile
Then he looks up
They thought he was doing magic
That's his trick