Текст и перевод песни Mikael Wiehe - Törnrosa - Live

Törnrosa - Live

När hundra år till sist hade gått
Kom prinsen äntli'n fram
Till slottet i den stora skog
Som inte har nåt namn
Där vinden aldrig susade
Och solen aldrig sken
Och häcken växte hög och hård
Som om den var av sten

Och prinsen ropade med högan röst
Prinsessa, kom hit ut
Jag har trotsat faror, död och brand
För att du ska bli min brud
Och prinsen ropade än en gång
Men fick ändå inget svar
Först tredje gången hörde han
Prinsessans röst som sa:

Jag drömmer om det, natt efter natt
Att någon kommer hit;
En mänska utav kött och blod
Och full av lust och liv
Oh, världen långt där utanför
Den lockar mej som eld
Den glimmar och den glittrar så
Men jag är så rädd för att den bränns

Då talade prinsen än en gång och sa
Jag säger ju att jag finns
Och vågar du dej inte ut
Så hugger jag mej in
Då såg han hennes ansikte
Och det var blekt av skräck och hat
Förstår du inte, viska' hon
Att muren, det är jag

Då höjde prinsen upp sitt svärd
Och högg mot rot och stam
Och rosenmuren rämnade
Som om den var av skam
Och om det var av smärta
Som prinsessan skrek och skrek
Eller om det var av tacksamhet
Det är det inte nån som vet

La Belle au bois dormant - Live

Quand cent ans ont finalement passé
Le prince est enfin arrivé
Au château dans la grande forêt
Qui n'a pas de nom
Où le vent ne sifflait jamais
Et le soleil ne brillait jamais
Et la haie a grandi haute et dure
Comme si elle était de pierre

Et le prince a crié d'une voix forte
Princesse, viens ici
J'ai défié les dangers, la mort et le feu
Pour que tu sois ma femme
Et le prince a crié encore une fois
Mais n'a toujours pas eu de réponse
Ce n'est que la troisième fois qu'il a entendu
La voix de la princesse qui a dit :

Je rêve de ça, nuit après nuit
Que quelqu'un vienne ici ;
Un être humain de chair et de sang
Et plein de désir et de vie
Oh, le monde là-bas
Il m'attire comme le feu
Il brille et scintille tellement
Mais j'ai tellement peur qu'il brûle

Puis le prince a parlé encore une fois et a dit
Je te dis que j'existe
Et si tu n'oses pas sortir
Alors je vais me tailler un passage
Alors il a vu son visage
Et il était pâle de peur et de haine
Ne comprends-tu pas, chuchota-t-elle
Que le mur, c'est moi

Alors le prince a levé son épée
Et a frappé la racine et le tronc
Et le mur de roses s'est fissuré
Comme si elle avait honte
Et si c'était de douleur
Que la princesse a crié et crié
Ou si c'était de gratitude
Personne ne le sait