Текст и перевод песни Nick Borgen - Juanitas dagbok

Juanitas dagbok

JUANITAS DAGBOK
Text/musik: Nick Borgen.

Juanita bedårande vacker
Hon smeks utav solens glans
Så lycklig och ung i sin oskuld
Hon följer i livets dans
Hon leker sin ungdom förlåtligt
En oskyldig flört som romans
Vackra ögon som ler mot en framtid
Hon rör sig i ung elegans

Hennes fader, förblindad av storhet
Hennes moder, förhäxad av guld
Juanita en tillgång i livet
Ska snart få betala sin skuld
Hon är femton, en orörd smaragd
Ett byte mot storhetens makt
I lögner om livets framtid
Har föräldrarna ingått en pakt

Juanita är bjuden till bal
Som en drottning hon stiger in
Hennes hjärta det spelar av lycka
Och hon känner sig oerhört fin
Söker med blicken en ung kavaljer
Men ser genom rök bara spöken
Och vid faderns bord satt en gammal hund
Lukt av dålig Colon och av kröken

Juanita bedårande vacker
Får en stor diamant i sin hand
Det blir bröllop redan till våren
Så bered dig som kvinna du kan
I rädsla hon faller i tårar
Hon ber för sitt "yndiga" liv
Hennes blivande skrattar och hånar:
"Jag är mogen och intensiv"

Helt förkrossad av olustens tankar
Släpar sig vinter mot vår
Juanita, klädd i sin skrud
Men i hjärtat byts lycka mot sår
Bröllopsfesten når nattliga timmar
När maken tar hennes hand
Nu i kärlekens sand ska vi vandra
Och du ska bli min strand

I stearinljusets dunkla skuggor
Slits hon naken med våldsam kraft
Av sin makes könsliga lustar
Ska hon fyllas med oren saft
Han tränger sig in i sin kvinna
Hon skriker av smärta, han vet
"Ja skrik gärna mera min sköna,
För det gör mig så eggande het"

Hon gråter sin natt i förtvivlan
Hon känner sig smutsig och död
Övergiven av allt det hon älskat
Hon ber till sin herre i nöd
Men när gryningen väntar på solljus
Ja då bestiger han åter sin strand
Och i ångest hon fylls av hans hårdhet
Som en evig seglats utan land

Åren går, Juanita den vackra
Går där hemma med blicken mot jord
Slagen av våldsamma händer
Hon har blivit en kvinna utan ord
Förnedrad, skändad och hånad
Hon står där med bibeln i hand
"Herre om du mig har lämnat
Då ska Djävulen få ro mig i land"

Juanita fick möta sin fader
I det hem där de lyckliga fanns
Hennes moder förblindad av stenar
Såg ingen sorg i sin glans
Men när kvällens timmar blev sena
Juanita fylldes av mod
Och när hon lämnade hemmet hon älskat
Då stod väggarna målade i blod

Så hon skyndade hem till sin make
Klädde av sig i kärlekens prakt
"Kom bestig nu den strand som du åtrår
Jag lämnar mig helt i din makt"
Men innan han hunnit skända
Satt kniven hårt i hans bröst
"Herre låt honom dö i sin smärta
Ja, låt detta få bli min tröst"

Juanita bedårande vacker
Stod klädd i sin bröllops skrud
Med bibeln hårt mot sitt hjärta
Hon bad till sin herre och Gud
"Förlåt att jag syndat mot buden
Men snart aldrig mer synder jag ser"
Sedan förde hon kniven mot hjärtat
"Nu ska jag aldrig skändas mer"

Juanita's Diary

JUANITA'S DIARY
Lyrics/music: Nick Borgen.

Juanita, adorably beautiful
She's caressed by the sun's gleam
So happy and young in her innocence
She follows life's dance's stream
She plays her youth, so forgivably
An innocent flirtation, a romance
Beautiful eyes smiling at a future
She moves with youthful elegance

Her father, blinded by grandeur
Her mother, bewitched by gold
Juanita, an asset in life
Will soon have to pay what she's told
She's fifteen, an untouched emerald
A sacrifice for greatness's hold
In lies about life's coming future
The parents have made a pact, so cold

Juanita is invited to a ball
Like a queen, she enters the scene
Her heart plays with joy and enthrall
And she feels incredibly serene
She searches for a young cavalier
But sees through smoke, only ghosts so unclear
And at her father's table, an old hound sat
The smell of cheap cologne and a life that's flat

Juanita, adorably beautiful
Receives a large diamond in her hand
There will be a wedding in the spring
So prepare yourself, as a woman you can
In fear, she falls into tears
She prays for her "lovely" life's fears
Her future husband laughs and mocks:
"I am mature and intense, no blocks"

Completely crushed by thoughts of disgust
Winter drags towards spring's gentle gust
Juanita, dressed in her gown so white
But in her heart, joy is replaced by blight
The wedding feast reaches the night's late hours
When the husband takes her hand, with his powers
Now in the sands of love we shall wander
And you will become my shore, no ponder

In the candlelight's dim shadows' sway
She's torn naked with forceful display
By her husband's lustful desires
She's to be filled with impure fires
He forces himself into his wife
She screams in pain, he knows her strife
"Yes, scream more, my beauty so fair,
For it makes me so excitingly rare"

She cries her night in despair's embrace
She feels dirty and dead, out of place
Abandoned by all that she loved
She prays to her Lord, from above
But when dawn awaits the sunlight's birth
He mounts again, his shore of worth
And in anguish, she's filled with his hardness
Like an eternal voyage, a boundless sadness

Years pass, Juanita the beautiful one
Walks at home, her gaze towards the ground, undone
Beaten by violent hands so cruel
She has become a woman without rule
Humiliated, violated, and mocked
She stands there with the Bible, her spirit locked
"Lord, if you have left me behind,
Then the Devil will bring me peace of mind"

Juanita met her father once more
In the home where the happy ones soared
Her mother, blinded by jewels' shine
Saw no sorrow in her design
But when the evening hours grew late
Juanita was filled with courage's state
And when she left the home she held dear
The walls stood painted in blood, so clear

So she hurried home to her husband's side
Undressed in love's false, deceptive tide
"Come, mount now the shore you desire
I surrender myself to your fire"
But before he could violate her soul
The knife sat firmly in his chest, taking its toll
"Lord, let him die in his pain's hold
Yes, let this be my comfort, I'm told"

Juanita, adorably beautiful
Stood dressed in her wedding attire, so dutiful
With the Bible held tight to her heart's core
She prayed to her Lord, forevermore
"Forgive me for sinning against your decree
But soon, I'll see no more sins, you see"
Then she brought the knife towards her heart's beat
"Now I shall never be violated, complete"