Текст песни Juanitas dagbok - Nick Borgen

JUANITAS DAGBOK
Text/musik: Nick Borgen.

Juanita bedårande vacker
Hon smeks utav solens glans
Så lycklig och ung i sin oskuld
Hon följer i livets dans
Hon leker sin ungdom förlåtligt
En oskyldig flört som romans
Vackra ögon som ler mot en framtid
Hon rör sig i ung elegans

Hennes fader, förblindad av storhet
Hennes moder, förhäxad av guld
Juanita en tillgång i livet
Ska snart få betala sin skuld
Hon är femton, en orörd smaragd
Ett byte mot storhetens makt
I lögner om livets framtid
Har föräldrarna ingått en pakt

Juanita är bjuden till bal
Som en drottning hon stiger in
Hennes hjärta det spelar av lycka
Och hon känner sig oerhört fin
Söker med blicken en ung kavaljer
Men ser genom rök bara spöken
Och vid faderns bord satt en gammal hund
Lukt av dålig Colon och av kröken

Juanita bedårande vacker
Får en stor diamant i sin hand
Det blir bröllop redan till våren
Så bered dig som kvinna du kan
I rädsla hon faller i tårar
Hon ber för sitt "yndiga" liv
Hennes blivande skrattar och hånar:
"Jag är mogen och intensiv"

Helt förkrossad av olustens tankar
Släpar sig vinter mot vår
Juanita, klädd i sin skrud
Men i hjärtat byts lycka mot sår
Bröllopsfesten når nattliga timmar
När maken tar hennes hand
Nu i kärlekens sand ska vi vandra
Och du ska bli min strand

I stearinljusets dunkla skuggor
Slits hon naken med våldsam kraft
Av sin makes könsliga lustar
Ska hon fyllas med oren saft
Han tränger sig in i sin kvinna
Hon skriker av smärta, han vet
"Ja skrik gärna mera min sköna,
För det gör mig så eggande het"

Hon gråter sin natt i förtvivlan
Hon känner sig smutsig och död
Övergiven av allt det hon älskat
Hon ber till sin herre i nöd
Men när gryningen väntar på solljus
Ja då bestiger han åter sin strand
Och i ångest hon fylls av hans hårdhet
Som en evig seglats utan land

Åren går, Juanita den vackra
Går där hemma med blicken mot jord
Slagen av våldsamma händer
Hon har blivit en kvinna utan ord
Förnedrad, skändad och hånad
Hon står där med bibeln i hand
"Herre om du mig har lämnat
Då ska Djävulen få ro mig i land"

Juanita fick möta sin fader
I det hem där de lyckliga fanns
Hennes moder förblindad av stenar
Såg ingen sorg i sin glans
Men när kvällens timmar blev sena
Juanita fylldes av mod
Och när hon lämnade hemmet hon älskat
Då stod väggarna målade i blod

Så hon skyndade hem till sin make
Klädde av sig i kärlekens prakt
"Kom bestig nu den strand som du åtrår
Jag lämnar mig helt i din makt"
Men innan han hunnit skända
Satt kniven hårt i hans bröst
"Herre låt honom dö i sin smärta
Ja, låt detta få bli min tröst"

Juanita bedårande vacker
Stod klädd i sin bröllops skrud
Med bibeln hårt mot sitt hjärta
Hon bad till sin herre och Gud
"Förlåt att jag syndat mot buden
Men snart aldrig mer synder jag ser"
Sedan förde hon kniven mot hjärtat
"Nu ska jag aldrig skändas mer"