Текст и перевод песни Stefan Sundström - Den Lilla Bäcken

Den Lilla Bäcken

Jag var ett barn
Med klara ljuva sinnen
Och på mitt väsen solen lyste ned
Mitt liv var nytt
Och ännu utan minnen
Och genom natten månen stilla gled

Och jag var ung
Med fasta steg på jorden
Jag levde fritt
Bland träd och vilda djur
Och som i lera formade jag orden
Och rent var hjärtat som de kommo ur

Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer du finner
Var lilla bäcken blev av

Och jag blev man
Med hattoch stövlar tunga
Och lärde tyglarna av lämplighet och sed
Och lörde le
När marken syntes gunga
Av tyngd från fiender, som högg oss ned

Jag ser på världen
Genom dödas blickar
Med andras oro
Köper jag min frid
Och nedåt slår jag
När jag uppåt slickar
Och snarkar däst med själens nöd därvid

Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer du finner
Var lilla bäcken blev av

Jag samlar tid
Som musen samlar skulor
Till livets buggnad samlar jag på år
För allting stort och starkt
Är byggt av smulor
Och sanningen av ångrad lögn består

I munnens valv
Jag känner orden klinga
Som återskall
Av allt som sagts förut
Min tro är klen
Och klokenskapen ringa
Och allt är början, mittoppi och slut

Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer du finner
Var lilla bäcken blev av

The Little Stream

I was a child
With clear, sweet senses
And on my essence the sun shone down
My life was new
And still without memories
And through the night the moon glided silently

And I was young
With firm steps on the earth
I lived freely
Among trees and wild animals
And as in clay I formed the words
And my heart was pure as they came

And the little brook flows towards the river
And the river flows towards the great sea
And never again will you find
Where the little brook went

And I became a man
With heavy boots and hatred
And I learned the reins of propriety and custom
And I learned to smile
When the ground seemed to sway
From the weight of enemies who cut us down

I look at the world
Through the eyes of the dead
With the anxiety of others
I buy my peace
And I strike down
When I am licked up
And snore with the distress of my soul beside it

And the little brook flows towards the river
And the river flows towards the great sea
And never again will you find
Where the little brook went

I gather time
As the mouse gathers grain
To the building of life I gather years
For everything great and strong
Is built from crumbs
And truth consists of regretted lies

In the vault of my mouth
I feel the words ring
Like echoes
Of all that has been said before
My faith is weak
And my wisdom is small
And everything is the beginning, the middle and the end

And the little brook flows towards the river
And the river flows towards the great sea
And never again will you find
Where the little brook went