Текст песни Den Lilla Bäcken - Stefan Sundström
Jag
var
ett
barn
Med
klara
ljuva
sinnen
Och
på
mitt
väsen
solen
lyste
ned
Mitt
liv
var
nytt
Och
ännu
utan
minnen
Och
genom
natten
månen
stilla
gled
Och
jag
var
ung
Med
fasta
steg
på
jorden
Jag
levde
fritt
Bland
träd
och
vilda
djur
Och
som
i
lera
formade
jag
orden
Och
rent
var
hjärtat
som
de
kommo
ur
Och
lilla
bäcken
mot
älven
rinner
Och
älven
rinner
mot
stora
hav
Och
aldrig
någonsin
mer
du
finner
Var
lilla
bäcken
blev
av
Och
jag
blev
man
Med
hattoch
stövlar
tunga
Och
lärde
tyglarna
av
lämplighet
och
sed
Och
lörde
le
När
marken
syntes
gunga
Av
tyngd
från
fiender,
som
högg
oss
ned
Jag
ser
på
världen
Genom
dödas
blickar
Med
andras
oro
Köper
jag
min
frid
Och
nedåt
slår
jag
När
jag
uppåt
slickar
Och
snarkar
däst
med
själens
nöd
därvid
Och
lilla
bäcken
mot
älven
rinner
Och
älven
rinner
mot
stora
hav
Och
aldrig
någonsin
mer
du
finner
Var
lilla
bäcken
blev
av
Jag
samlar
tid
Som
musen
samlar
skulor
Till
livets
buggnad
samlar
jag
på
år
För
allting
stort
och
starkt
Är
byggt
av
smulor
Och
sanningen
av
ångrad
lögn
består
I
munnens
valv
Jag
känner
orden
klinga
Som
återskall
Av
allt
som
sagts
förut
Min
tro
är
klen
Och
klokenskapen
ringa
Och
allt
är
början,
mittoppi
och
slut
Och
lilla
bäcken
mot
älven
rinner
Och
älven
rinner
mot
stora
hav
Och
aldrig
någonsin
mer
du
finner
Var
lilla
bäcken
blev
av
1 Förhoppning
2 Den Lilla Bäcken
3 Dystervals
4 Sommarvisa
5 Jämtländsk Vaggvisa
6 Far
7 Möss och människor
8 Troll och älva
9 Årstider
10 Kom
11 Du och jag
12 Kärleksvisa
Внимание! Не стесняйтесь оставлять отзывы.