Текст и перевод песни Totta Näslund feat. Marie Fredriksson - Ett Minne Bättre Glömt

Ett Minne Bättre Glömt

Hon satt och läste nåt i gallerian
Jag såg henne rätt sent
Men höll sen ansiktet väl gömt
Så många år har gått
Sen jag tänkte fria
Till detta minne bättre glömt

Han kom emot mig
Men han skymde sikten
Och jag låtsades dricka ur den kopp jag redan tömt
Nån måste ge sig
Så jag höjde blicken
Mot detta minne bättre glömt

Men hallå, är det du?
Det var väl hundra år sen nu
Men jag har undrat många gånger vad du gör
Du ser ung ut nu som då
Det är väl jag som blivit grå
Vi är främlingar, det vet vi, men vi säger sånt man bör

Det här är pinsamt
På förhand utdömt
Bara ett minne bättre glömt

Visst, han är äldre nu
Det är väl självklart
Men han är så rörande och ser på mig så ömt
Han har sin charm ännu
I något sårbart
Han, detta minne bättre glömt

Jag hade glömt det här
Att bara prata
Byta några minnen om vad som blev av allt vi drömt
Hon rev min barriär
Kring det privata
Hon, detta minne bättre glömt

Men hallå, är det du?
Fanns du kvar i mig ännu?
Var jag galen när jag en gång lät dig gå?
Du som känner mig än
Och kan svara som en vän
Nu när åren lagts åt sidan
Kan jag se dig såsom då

Och dessa timmar
Har inget uttömt
Av alla känslor vi har gömt
I detta minne bättre glömt
Detta minne bättre glömt
Detta minne bättre glömt

A Memory Best Forgotten

She was sitting and reading something in the shopping mall
I saw her rather late
But then kept my face well hidden
So many years have passed
Since I thought of proposing
To this memory best forgotten

He came towards me
But he blocked my view
And I pretended to drink from the cup I had already emptied
Someone had to give in
So I raised my gaze
Towards this memory best forgotten

But hey, is it you?
It must be a hundred years ago now
But I have wondered many times what you are doing
You look as young now as then
It must be I who have gone gray
We are strangers, that we both know, but we say the things we should

This is embarrassing
Doomed in advance
Just a memory best forgotten

Sure, he is older now
That goes without saying
But he is so touching and looks at me so tenderly
He still has his charm
In something vulnerable
He, this memory best forgotten

I had forgotten this
To just talk
Exchange some memories of what became of all we dreamed
She tore down my barriers
Around what is private
She, this memory best forgotten

But hey, is it you?
Were you still there inside me?
Was I crazy when I once let you go?
You who still know me
And can answer like a friend
Now that the years have been set aside
I can see you as before

And these hours
Have exhausted nothing
Of all the feelings we have hidden
In this memory best forgotten
This memory best forgotten
This memory best forgotten