Текст песни Ett Minne Bättre Glömt - Marie Fredriksson , Totta Näslund

Hon satt och läste nåt i gallerian
Jag såg henne rätt sent
Men höll sen ansiktet väl gömt
Så många år har gått
Sen jag tänkte fria
Till detta minne bättre glömt

Han kom emot mig
Men han skymde sikten
Och jag låtsades dricka ur den kopp jag redan tömt
Nån måste ge sig
Så jag höjde blicken
Mot detta minne bättre glömt

Men hallå, är det du?
Det var väl hundra år sen nu
Men jag har undrat många gånger vad du gör
Du ser ung ut nu som då
Det är väl jag som blivit grå
Vi är främlingar, det vet vi, men vi säger sånt man bör

Det här är pinsamt
På förhand utdömt
Bara ett minne bättre glömt

Visst, han är äldre nu
Det är väl självklart
Men han är så rörande och ser på mig så ömt
Han har sin charm ännu
I något sårbart
Han, detta minne bättre glömt

Jag hade glömt det här
Att bara prata
Byta några minnen om vad som blev av allt vi drömt
Hon rev min barriär
Kring det privata
Hon, detta minne bättre glömt

Men hallå, är det du?
Fanns du kvar i mig ännu?
Var jag galen när jag en gång lät dig gå?
Du som känner mig än
Och kan svara som en vän
Nu när åren lagts åt sidan
Kan jag se dig såsom då

Och dessa timmar
Har inget uttömt
Av alla känslor vi har gömt
I detta minne bättre glömt
Detta minne bättre glömt
Detta minne bättre glömt