Текст и перевод песни Ulf Lundell - Lazarus

Lazarus

Hon står vid kravallen
Med en ros i sin hand
Hennes ögon är fyllda av tårar
Hon låter sej sugas bort av musiken
Långt från en verklighet
Som smärtar och sårar
Jag ser henne i ögonvrån
Hon har aldrig haft en man
Det är tre meter emellan oss
Men vi är tusen mil från varann
Är det öppet på söndag?
Går den här rulltrappan upp
Till mattorna eller till sängarna?
Min bäste vän har fått bly i sin stövel
Se hur han krampar med fingrarna
Runt strängarna
Dom enda jag ser kväll efter kväll
är tio ansikten jag redan sett
Dom andra därute
Sjunker in i mörkret
Genom en dimma av elektroniskt svett
Vad gör jag här med min mikrofon?
En gigolo, en transformator
Jag rullar ut ur stan sen
Och hon går hem
Ensam längs öde, torra gator
Jag resor runt med mina flaskor
Och salvor
Och fagra ord
När jag är borta har hon lämnat sin
Grav för ett tag
Och jag har det här giftet kvar
I mitt svarta blod
Jag drömde att jag flög
I en Mustang över Stilla havet
Strax efrer kriget
På väg hem i förmiddagsljuset
Himlen var vitblå och havet av silver
Det förflutna krossat
Bara framtiden och det där ljuset
Jag sjöng den där sången
Kväll efter kväll
Men jag visste aldrig
Vem det var jag saknade
Nu vet jag det för när jag
Vände mej om
För att ligga mot din rygg
Var du inte där när jag vaknade
Jag var gjord för det här
Men jag vet inte varför
Begrav mej stående med min
Telecaster
Det är ett hål i bröstet
Med en sten som täcker för
Jag spränger den med en stråle
Av laser
Det här är min kamp mot mörkret
Jag måste födas om och om igen
Men när jag såg dej därute
Den där kvällen
Var det som om en nål
Slog in i min ven
Vad gör jag här med min mikrofon
Tror jag att jag ska kunna
Uppväcka dom döda?
Vad är det dom vill ha, vill se?
Mitt urtagna hjärta?
Vill ni se den här
Mannen blöda?
Ni kommer, jag ger er mitt liv
Mina hemligheter och drömmar
Men den här kostymen jag bär
Håller på att gå upp i sina sömmar
I denna rit denna mässa
Vid denna gräns
Som måste skilja oss åt
I denna eviga frihetskamp
Bland dessa hungrande ögon
Dessa hungrande liv
Här vi dom vissnande rosorna
Vid scenens ramp
Såg jag dej brinna därute
Som en skrattande svart ädelsten
Som en oas i en öken
En hägrande ö på öppet hav
Så såg du ut däruppe från scen
Ditt leende, ditt skratt
Ditt hår, din blick
Gjorde ljus i det här hjärtat här
Det är så längesen
Jag lyftes till himlarna
Så längesen jag var kär
Lazarus avklädd i spotlightens sken
Han står därr surrad vid sin mikrofon
Han ser en bro av glas sträcka sej
Rätt ut i mörkret
Till en vik med blått vatten
Långt härifrån
Du kan inte hålla kvar det här
Du kan inte bli fri från det
Men det måste finnas ett annat rum
Med långsamt vajande vita gardiner
Där vi kan ligga hos varann i en natt
Som är stjärnklar och ljum

Lazarus

She stands at the barricade
With a rose in her hand
Her eyes are filled with tears
She lets herself be drawn away by the music
Far from a reality
That hurts and wounds
I see her in the corner of my eye
She's never had a man
There are three meters between us
But we are a thousand miles apart
Is it open on Sunday?
Does this escalator go up
To the carpets or the beds?
My best friend got lead in his boot
See how he cramps with his fingers
Around the strings
The only ones I see night after night
are ten faces I've already seen
The others out there
Sink into the darkness
Through a haze of electronic sweat
What am I doing here with my microphone?
A gigolo, a transformer
I roll out of town later
And she walks home
Alone along deserted, dry streets
I travel around with my bottles
And ointments
And fair words
When I'm gone, she has left her
Grave for a while
And I still have this poison
In my black blood
I dreamt I flew
In a Mustang over the Pacific Ocean
Just after the war
On my way home in the morning light
The sky was white-blue and the ocean silver
The past shattered
Only the future and that light
I sang that song
Night after night
But I never knew
Who it was I missed
Now I know it because when I
Turned around
To lie against your back
You weren't there when I woke up
I was made for this
But I don't know why
Bury me standing with my
Telecaster
There's a hole in my chest
With a stone covering it
I'll blast it with a beam
Of laser
This is my fight against the darkness
I have to be reborn again and again
But when I saw you out there
That night
It was as if a needle
Stuck into my vein
What am I doing here with my microphone
Do I think I can
Wake the dead?
What do they want, want to see?
My extracted heart?
Do you want to see this
Man bleed?
You come, I give you my life
My secrets and dreams
But this suit I wear
Is about to come apart at the seams
In this rite, this mass
At this border
That must separate us
In this eternal struggle for freedom
Among these hungry eyes
These hungry lives
Here we are, the withering roses
By the stage's ramp
I saw you burning out there
Like a laughing black gemstone
Like an oasis in a desert
A shimmering island on the open sea
That's how you looked up there from the stage
Your smile, your laugh
Your hair, your gaze
Made light in this heart here
It's been so long
I was lifted to the heavens
So long since I was in love
Lazarus undressed in the spotlight's glare
He stands there strapped to his microphone
He sees a bridge of glass stretching
Right out into the darkness
To a bay with blue water
Far from here
You can't hold onto this
You can't get free from it
But there must be another room
With slowly swaying white curtains
Where we can lie with each other for a night
That is starry and warm