Текст и перевод песни Ulf Lundell - Odyssevs Park Avenue

Odyssevs Park Avenue

Jag stod där och tänkte på Schopenhauer och
Chuck Berry, Sandy Denny när Alexandra Rapaport kom
Gående genom lobbyn på Park Avenue Hotel.
Hon var minst lika vacker i verkligheten.
Jag tog hissen upp till 10: an.
Jag ville bjuda henne på middag efter showen i hallen samma kväll
Hon hade redan åkt, så jag gick ut och drev på stan, ge
Nom natten som en skugga, och jag,
Jag tänkte på den där dan då vi möttes där i den salta luften
Och mitt kranium blev till en arena
Och Achtung baby fick mina ögon att börja lysa som två
Psykedeliska tromber och John Huston
Sa: If you want it, kid, go and get it!
Förklara inte, klaga inte, skvallra inte.
På Goetheplatsen började jag frysa.
Jag gick in på ett café där dom spelade
Cohen Någta flickor satt och rökte nåt i ett hörn.
Röken ringlade åt mitt håll som en albino-boa smög sej en slinga
In i min näsa, på caféets golv
Växte en världskarta fram och jag klev ner i den.
Det var hälsosamt men hårt.
På en kanadensisk gård brann en lönn i gult och rött, och
Bonden kom gående över gårdsplanen med en högaffel i hand.
Han sa: Om du inte vet vart du är på väg, så
Kommer varje väg att ta dej ingenstans.
Du är en mogen man,
Du måste öppna dörrar, befria visionerna, ta nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött.
Ridån går ner och allting skingras för vinden
När det tager slut, så tager det verkligen slut.
Det enda liv jag känner till snart,
är vägarna, scenerna, logerna, hotellen.
En man i ett hörn satt med en hink över huvudet.
Han sjöng en sjömansvals för full hals: "
Född lycklig en söndag, försvunnen på haven, sen
Ast siktad i Agadez av alla ställen" Jag har
Släckt ut, tagit bort, jag har rensat i romantiken.
Jag ville se hur rått och naket det kunde bli.
Jag säjer: Halleluja!
Halleluja!
Nu är jag lika skräckslagen som fri.
Det är drama varje dag, och publiken skriker: Jogula!
Mera blod i sanden!
Sätt den där spiken i handen!
Där sprack en kollektiv böld.
Jag tog fram block och penna
Och försökte skriva en sång om sex
Systrar jag kände -59, en av dom spelade Move it!
Hette Cleo, hon sa:
När du bliver en man en dag så måste du
öppna dörrar, befri visionerna, gå nya vägar,
Föda nytt hopp in i det som dött.
En av dom där flickorna flög bort till
En jukebox, och Neil Young började sjunga Change your mind,
Jag såg en bred flod med pråmar som tåg och flera broar över ut mot
En kust där en stig löpte längs klipporna, en
Kvinna med fladdrande kjol stod däruppe på krönet
Med flygande hår till knäna i, i grönskande klöver
En sån bild att bära med sej, men efter
500 mil är man som Lord Byron i en coach på väg till Venedig.
Mannen i hinken muttrade: Har du sett Family life av Ken Loach?
Kärlek är en handling, tillit är en förmåga, önsk
Ar att jag hade nån att bevisa det för innan jag gör
Min sista piruett och dör som en soldat som förblött.
Kanske Dalai Lama eller flickan där eller Laetitia Casta,
Som ramlar ut ur en lexikon som en befriare från Babylon.
Hon säjer: Om du är en man så måste du
öppna dörrar, befria visionerna, gå nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött.
Den där svarta killen i lackbyxor
Kommer över till mitt bord med en iranier.
Dom slår sej ner,
Den svarte killen säjer: Allt du behöver frukta, är isolationen
En målare kommer in och skjuter sej själv i
Hjärtat, han sjunker ner över jukeboxen som en bläckfisk.
Ingen bryr sej, han får noll poäng för den chablondemonstrationen
En Kvinna i rött börjar läsa Becketts Ekos ben.
Det är bara misslyckandet som kan betyda nånting här.
Mannen i hinken skrek:
Alla hjältar måste dö en dag, de
T kan va här just nu eller lite senare där.
Adrenalinvargarna sitter och tjuter
På ett räls av guld, och månen är full
Hela världen går omkull.
Golvet bliver svart och stjärnbestrött.
Kvinnan i rött stiger rätt upp i mörkret och kommer fram och lägger
Handen på min arm, hon säjer: D
Ina problem är så banala, kan du hjälpa mej att betala?
Om du vill va min man ikväll,
Så måste du öppna dörrar, befria visionerna, ta nya vägar,
Ge nytt hopp in i det som dött.
Fem benrangel dansar på ett plåttak i månens sken, sk
Akar sina vita ben,
Men därunder i sänglampans sken har benen fortfarande kött.
Det är levande och varmt och skälvande ännu 10 trappor upp, de
T kanske inte är kärlek, men det är bättre än ingen kärlek alls.
Hon viskar: Du vet den som fruktar kärleken,
Fruktar livet, och den som fruktar livet, har redan så gott som dött.
Jag vaknade upp med ett bröst i min hand,
Men i samma politiskt korrekta land som
Klipper av våra vingar och skär ut våra tungor.
Jag föll ner på knä bredvid sängen och knäppte
Händerna och bad: Gud, den här resan har varit så lång.
Fyll mitt hjärta med koltrastsång!
Allt det här känns slitet och nött.
Det måste finnas nånting att tro på här, nånting att leva för!
Ge mej en uppgift igen!
Vad är det jag inte har fattat än?
Hon vaknade upp och sa: Min vän,
Du måste öppna dom där dörrarna nu, befria visionerna, ta nya vägar,
Så nytt hopp in i det som dött.

Odysseus Park Avenue

I stood there thinking of Schopenhauer and
Chuck Berry, Sandy Denny when Alexandra Rapaport came
Walking through the lobby of the Park Avenue Hotel.
She was at least as beautiful in real life.
I took the elevator up to the 10th floor.
I wanted to invite her to dinner after the show in the hall that same evening
She had already left, so I went out and drifted around town, li
Ke a shadow through the night, and I,
I thought about that day when we met there in the salty air
And my skull became an arena
And Achtung baby made my eyes start to shine like two
Psychedelic trombones and John Huston
Said: If you want it, kid, go and get it!
Don't explain, don't complain, don't gossip.
I started to freeze on Goetheplatz.
I went into a café where they were playing
Cohen. Some girls were sitting in a corner smoking something.
The smoke curled towards me like an albino boa sneaking a loop
Into my nose, on the café floor
A world map grew and I stepped into it.
It was healthy but hard.
On a Canadian farm, a maple burned in yellow and red, and
The farmer came walking across the yard with a pitchfork in his hand.
He said: If you don't know where you're going, then
Every road will take you nowhere.
You are a mature man,
You must open doors, liberate the visions, take new paths
So new hope into what has died.
The curtain falls and everything is scattered to the wind
When it ends, it really ends.
The only life I know soon,
Is the roads, the stages, the dressing rooms, the hotels.
A man in a corner sat with a bucket over his head.
He sang a sailor's waltz at the top of his lungs: "
Born happy on a Sunday, lost at sea, then
Last sighted in Agadez of all places" I have
Extinguished, removed, I have purged the romance.
I wanted to see how raw and naked it could be.
I say: Hallelujah!
Hallelujah!
Now I am as terrified as I am free.
It's drama every day, and the audience screams: Jogula!
More blood in the sand!
Put that nail in his hand!
There, a collective boil burst.
I took out a pad and pen
And tried to write a song about sex
Sisters I knew in -59, one of them played Move it!
Her name was Cleo, she said:
When you become a man one day, you must
Open doors, liberate the visions, walk new paths,
Give new hope into what has died.
One of those girls flew over to
A jukebox, and Neil Young started singing Change your mind,
I saw a wide river with barges like trains and several bridges out to
A coast where a path ran along the cliffs, a
Woman with a fluttering skirt stood up there on the ridge
With flying hair to her knees in, in verdant clover
Such an image to carry with you, but after
500 miles you are like Lord Byron in a coach on his way to Venice.
The man in the bucket muttered: Have you seen Family life by Ken Loach?
Love is an action, trust is an ability, wi
Sh I had someone to prove it to before I do
My last pirouette and die like a soldier bled out.
Maybe Dalai Lama or the girl there or Laetitia Casta,
Who falls out of a dictionary like a liberator from Babylon.
She says: If you are a man, you must
Open doors, liberate the visions, walk new paths
So new hope into what has died.
That black guy in patent leather pants
Comes over to my table with an Iranian.
They sit down,
The black guy says: All you need to fear is isolation
A painter comes in and shoots himself in the
Heart, he sinks down over the jukebox like an octopus.
Nobody cares, he gets zero points for that cheap demonstration
A woman in red starts reading Beckett's Ill Seen Ill Said.
Only failure can mean anything here.
The man in the bucket shouted:
All heroes must die one day, they
Might be here right now or a little later there.
The adrenaline wolves sit and howl
On a rail of gold, and the moon is full
The whole world is going down.
The floor turns black and starry.
The woman in red rises straight up into the darkness and comes forward and puts
Her hand on my arm, she says: Yo
Ur problems are so banal, can you help me pay?
If you want to be my man tonight,
You must open doors, liberate the visions, take new paths,
Give new hope into what has died.
Five skeletons dance on a tin roof in the moonlight, sh
Aking their white bones,
But underneath, in the glow of the bedside lamp, the bones still have flesh.
It is alive and warm and trembling still 10 floors up, it
May not be love, but it's better than no love at all.
She whispers: You know the one who fears love,
Fears life, and the one who fears life, is already as good as dead.
I woke up with a breast in my hand,
But in the same politically correct country that
Clips our wings and cuts out our tongues.
I fell to my knees beside the bed and clasped
My hands and prayed: God, this journey has been so long.
Fill my heart with the song of the blackbird!
All this feels worn and threadbare.
There must be something to believe in here, something to live for!
Give me a task again!
What is it that I haven't understood yet?
She woke up and said: My friend,
You must open those doors now, liberate the visions, take new paths,
So new hope into what has died.