Lyrics På rymmen från flykten - Emil Jensen

När du rör mig med dina händer, kan jag förstå
Att de spärrade in dig.
Mina händer är stilla sa hon.
Det är du som stryker dig mot dem.
Du som stryker dig mot dem.

Det där hinner vi aldrig sa jag.
Det gryr och snart märker de att du har rymt.
Jag har inte rört mig sa hon.
Det var rummet som rymde från mig.
Rummet som rymde från mig.

Vi såg ut genom fönstret, såg solen mot kyrkan.
Såg urtalan lyste.
Ser tiden har stannat sa hon.
Det är kyrkan som snurrar runt klockan.
Kyrkan som snurrar runt klockan.

Jag vill att du stannar, jag är bara rädd
För vad du gör mot dig själv.
Jag aldrig försökte ens sa hon
Det var mitt liv som försökte ta mig.
Mitt liv som försökte ta mig.