Lyrics Hoppas att det ska gå bra för de yngre också - Håkan Hellström

- Jag heter Rune Stellan Karlsson.
Stuveriarbetare. Jobbat i hamnen i 25 år. Innerhamnen. Tackar mina arbetskamrater för att jag har fått ställt upp här och hoppas det ska gå bra för de yngre också.

- Det var ju så va -

Javisst, man va ju piskad änna till stanna för man hade två barn och försörja och käring och hele fan ja, så kom man upp på asken. Det var låst.
När klockan va åtta. Ja då fick man stå vid enarmarn. En gubbe fick hålla i armen. Och så fick man stå där och vaska sig. 20 grader kallt.
Och sen sitter dom där uppe på hamnarbetskontoret.
Och visar fotografier 1954. Hur bra vi hade det.
Då hade dom vart på Hotel Eggers och fotograferat badrummena där.
Vi hade la fan inte en dusch en gång.

- Vi hade skoj. men vi hade ett jädra sketjobb.

- Vad vi vill göra här, det är att bygga den goda staden. Jag skulle kanske vilja säga om bockkranen där borta att det är ju ett sånt här exempel på en signal ett märke, som minner om den gamla tiden och som vi tycker ska vara kvar här.

- För du kan ju själv tänka dig. När jag åkte från Kallebäck klockan sex på morgonen. Och cyklade ner till husasken på Allégatan. Och var där halv sju till uppropet. Finns inget arbete.
Fick stanna kvar te klockan nio. Fanns inget arbete. Fick stanna kvar te klockan halv tolv. Fanns inget arbete. Fick stanna kvar te halv fem eventuellt och få sig lite övertid.
Fanns inget då heller. Cykla hem te Kallebäck igen klockan fem. Utan att ha tjänat fem öre. Utan förlorat 30 öre för att jag har druckit kaffe. Man måste ju ha en macka och lite kaffe.

- För det va ju ett missnöje över hele hamnen va. Det gick och jäste hele tiden vettu. Så det behövdes bara en liten jävla tändsticka vettu så brann hela hamnen.

- Det blir förmodligen ett varvsmuseum.
Ovanpå den här kranen så bygger man kontor, konferenslokaler, kanske nån restaurang, utsiktsplattformer man åker i moderna hissar upp och ner. Tittar du på hur city ser ut så är nåt halvt äppel.
Moderna hissar upp och ner.
Moderna hissar upp och ner.
Moderna hissar upp och ner.

- Det var ju så att vi hade en stuveriarbetare som vi kallade för lammkotletten.

- Och han hade ju emaljöga,
Kotletten va.

- Så kalvade en länga över lammkotletten.

- Och lammkotletten kom under.

- Han låg ju där skadad, alla rusa till.

- Och där kom styrman, besättningen och hele... De trdde det var nån sån jävla brandlarm eller nånting vettu.

- Och ambulansmännen kom och titta till han där och naturligtvis hade dom ju oturen dom kollade ju då ena ögat där och råka öppna emaljögat.

- Han e dö, säger dom. Så vakna han då. Så säger...

- "Nej!" Skrek lammkotletten. "Jag lever,
Det e ingen fara!"